Det har nu framkommit att ett av de tre spelen som fokuserar på Aliens (känt från filmerna med samma namn) , inte kommer se dagens ljus. Aliens RPG som skulle skapas av Obsidian Entertainment har nu officielt blivit stoppat, och det fokus som krävdes för att skapa det läggs nu på Alpha Protocol istället.
Den Tweet som berättade för oss om att nyheter om DLC till Mass Effect var på ingång har nu blivit "återkallad" i en ny Tweet, som kort och gott säger att det var ett misstag att dela med sig av information som inte skulle delges förrän mycket senare. (Alltså, DLC'n är försenad eller har stött på andra problem)
Mass Effect
Aliens
lördag 27 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
EA tvingar ihop Bioware och Mythic.
Nu har då EA gjort det igen, sparkat en andel folk och slängt ihop två vilt skilda studios utan rim och reson. Ray Muzyka , en av Biowares skapare, kommer leda denna nya grupp, i samband med ett antal andra veteraner.
Vad Mythic egentligen ska kunna ge Bioware kan man fråga sig, då deras enda MMOs än så länge må ha varit roliga för vissa mindre grupper människor (Dark Age of Camelot, Warhammer Online), inte precis har varit tekniska mästerverk. Ej heller bör man glömma att de är notoriska för att aldrig fixa buggar i tid, och att de ofta gör totalt vanvettiga val när det gäller spelmekanik (återigen, jag vet att vissa människor älskar dessa spel, men de har aldrig varit bra på att lyssna till sina beta-testare och allmän opinion gällande vad som gör ett bra spel).
Rapporterat av Firing Squad. http://www.firingsquad.com/news/newsarticle.asp?searchid=21801
PS. Såg nyss Transformers 2. Gör inte om mitt misstag. Filmen är totalt skit.
Vad Mythic egentligen ska kunna ge Bioware kan man fråga sig, då deras enda MMOs än så länge må ha varit roliga för vissa mindre grupper människor (Dark Age of Camelot, Warhammer Online), inte precis har varit tekniska mästerverk. Ej heller bör man glömma att de är notoriska för att aldrig fixa buggar i tid, och att de ofta gör totalt vanvettiga val när det gäller spelmekanik (återigen, jag vet att vissa människor älskar dessa spel, men de har aldrig varit bra på att lyssna till sina beta-testare och allmän opinion gällande vad som gör ett bra spel).
Rapporterat av Firing Squad. http://www.firingsquad.com/news/newsarticle.asp?searchid=21801
PS. Såg nyss Transformers 2. Gör inte om mitt misstag. Filmen är totalt skit.
lördag 20 juni 2009
Ny läckt Starcraft 2 Battle Report
Bland annat Eurogamer har nu släppt den tredje officiella Battle-Reporten som Blizzard har arbetat ut. Dock verkar detta, än så länge, vara en tidigare video som aldrig släpptes, eller som behövde mer finslipning. Vissa enheter är inte lika snygga som de borde vara, spelmekaniken fungerar annorlunda än vad vi har fått intryck av, och åtminstone en enhet vi aldrig hört talas om syns i ett hörn under spelets gång (Mantalings, antagligen någon sorts test-enhet som används när någon ofärdig del av spelet testas).
Det är trots allt en mycket intressant match, med en stor del häftiga inslag och snabba vändor.
Det är trots allt en mycket intressant match, med en stor del häftiga inslag och snabba vändor.
onsdag 17 juni 2009
Tekniska Problem (och mindre irritanter)
Har försökt spendera senaste tiden med några nyinköpta spel till PC på sistone, och gått på bett rejält. Verkar som om jag till slut, efter mycket om och men, hittat vad som skapat all denna instabilitet (eller åtminstone en del av den).
Borde ha letat nogrannare när jag köpte hårdvaran, men nu vet jag: Auzentech Prelude, och vissa andra ljudkort, gillar absolut inte Nvidia-baserade moderkort. Efter formatteringar, drivrutinsbyten och mixtrande med hårdvaran har jag nu sonika beställt nytt ljudkort, ett Xonar D2 denna gång. Inte precis lika flashigt, men stabilt (hoppas jag).
Samtidigt spökar överhettningsproblem och processorn är sannolikt inte i tiptop. Men tills nästa lön får jag vänta med att bygga om maskinen ordentligt.
Borde ha letat nogrannare när jag köpte hårdvaran, men nu vet jag: Auzentech Prelude, och vissa andra ljudkort, gillar absolut inte Nvidia-baserade moderkort. Efter formatteringar, drivrutinsbyten och mixtrande med hårdvaran har jag nu sonika beställt nytt ljudkort, ett Xonar D2 denna gång. Inte precis lika flashigt, men stabilt (hoppas jag).
Samtidigt spökar överhettningsproblem och processorn är sannolikt inte i tiptop. Men tills nästa lön får jag vänta med att bygga om maskinen ordentligt.
tisdag 16 juni 2009
Tales och Remake av Monkey Island
Nu visar det sig att Telltale Games, skaparna av episodspel baserade på Sam and Max, Wallace & Gromit, och Strongbad, även kommer skapa en ny samling episoder centrerade runt storstjärnan bland äventyrsspel, Monkey Island.
Samtidigt har LucasArts sett till att en remake av originalspelet snart kommer hamna i våra händer, med förbättrad grafik, nytt interface, och bäst av allt, röstskådespelaren till Guybrush i spel 3 och 4 kommer rösta vår förr så tysta hjältes varje ord!
Samtidigt har LucasArts sett till att en remake av originalspelet snart kommer hamna i våra händer, med förbättrad grafik, nytt interface, och bäst av allt, röstskådespelaren till Guybrush i spel 3 och 4 kommer rösta vår förr så tysta hjältes varje ord!
Nyhetstorka och återanvända nyheter
Mass Effect 2 kommer att ha, som möjligt slut, en ordentlig samling död. Det kan till och med inkluderas en Shepard i listan av folk som kan stryka med, om du spelar dina kort fel. Antagligen är möjligheten att överleva och rädda ditt eget skin något som kommer dinglas framför ögenon på de som spelade originalspelet till döds så att de skulle ha så mycket uppdrag och achievements som möjligt, och kunna spara varje litet val man gjorde till nästa spel.
söndag 14 juni 2009
Starcraft (Ny serietidning på ingång)
Skapad av: Keith Giffen, Simon Furman och Federico Dallocchio
Starcraft 2 närmar sig med steg som absolut inte kan kallas stormsteg. Ganska högljudda, kanske, men inte allt för snabba eller stora. Så vi som väntar , vare sig vi väntar på specialkartor, professionellt onlinespel, och det jag vill ha, mer information om berättelsen och huvudkaraktärerna, blir tvungna att nöja oss med de små bitar som delas ut av Blizzard och dess medarbetare. Bland dessa kan räknas avslöjanden av nya enheter eller krafter, forumposter och sidoberättelser i formen av böcker och serietidningar, som den jag nyss läst.
Tidningen med det lite oinspirerade namnet Starcraft (inget annat), berättar om en lite annorlunda grupp kallad War Pigs, med före-detta kriminella som utför smutsuppdrag åt The Confederacy vid början av det första kriget i originalspelet, och för att kunna hamna i god dager med de nya ledarna efter en revolution måste utföra ett sista uppdrag. Nämligen att mörda Jim Raynor, den hjälte som Starcraft 2 ska fokusera på.
Förutom ett smärre antal missar (som jag snart ska beskriva) är varje teckning helt rätt. Snygga, häftiga, och mycket bra utförda, även om det var lite dåligt med sidor att se dem på (tidningen kändes väldigt kort.) De Zerg som visades verkade dock inte så värst skrämmande som de brukar vara, mindre potenta som fiender och dödliga motståndare och mer smärre hinder som ritades för att de måste vara där, men inte mer. En grupp soldater som visades upp använde utrustning som inte verkade passa in i den grafiska stilen människorna har på sin teknologi i Starcraft-universumet, men då de är en grupp som inte egentligen passar in i de vanliga historierna kan detta accepteras.
Storyn är ok, även om den lider av Första-Avsnittet-Syndrom. Många personer ska introduceras, universumet ska visas upp och motivation och bakgrund måste läggas på bordet innan någonting egentligen kan hända. Vi ser små glimtar av personlighetsdrag bland varje karaktär som inte får tid att utvecklas, och i endast ett enda fall suktar man efter mer (en armeledare med storhetsvansinne, VEM hade trott det?). Att War Pigs ens bryr sig om att acceptera det erbjudande som sätter igång serien är lite otroligt med tanke på hur de behandlats tidigare, men kanske har de mer i bakfickan än man tror?
Jag vill läsa nästa tidning innan jag bildar mig en ordentlig uppfattning, men än så länge kan detta vara en serie jag gärna börjar läsa reguljärt , trots dess skavanker. Mer om detta när blaskan väl ligger i mina händer.
Starcraft 2 närmar sig med steg som absolut inte kan kallas stormsteg. Ganska högljudda, kanske, men inte allt för snabba eller stora. Så vi som väntar , vare sig vi väntar på specialkartor, professionellt onlinespel, och det jag vill ha, mer information om berättelsen och huvudkaraktärerna, blir tvungna att nöja oss med de små bitar som delas ut av Blizzard och dess medarbetare. Bland dessa kan räknas avslöjanden av nya enheter eller krafter, forumposter och sidoberättelser i formen av böcker och serietidningar, som den jag nyss läst.
Tidningen med det lite oinspirerade namnet Starcraft (inget annat), berättar om en lite annorlunda grupp kallad War Pigs, med före-detta kriminella som utför smutsuppdrag åt The Confederacy vid början av det första kriget i originalspelet, och för att kunna hamna i god dager med de nya ledarna efter en revolution måste utföra ett sista uppdrag. Nämligen att mörda Jim Raynor, den hjälte som Starcraft 2 ska fokusera på.
Förutom ett smärre antal missar (som jag snart ska beskriva) är varje teckning helt rätt. Snygga, häftiga, och mycket bra utförda, även om det var lite dåligt med sidor att se dem på (tidningen kändes väldigt kort.) De Zerg som visades verkade dock inte så värst skrämmande som de brukar vara, mindre potenta som fiender och dödliga motståndare och mer smärre hinder som ritades för att de måste vara där, men inte mer. En grupp soldater som visades upp använde utrustning som inte verkade passa in i den grafiska stilen människorna har på sin teknologi i Starcraft-universumet, men då de är en grupp som inte egentligen passar in i de vanliga historierna kan detta accepteras.
Storyn är ok, även om den lider av Första-Avsnittet-Syndrom. Många personer ska introduceras, universumet ska visas upp och motivation och bakgrund måste läggas på bordet innan någonting egentligen kan hända. Vi ser små glimtar av personlighetsdrag bland varje karaktär som inte får tid att utvecklas, och i endast ett enda fall suktar man efter mer (en armeledare med storhetsvansinne, VEM hade trott det?). Att War Pigs ens bryr sig om att acceptera det erbjudande som sätter igång serien är lite otroligt med tanke på hur de behandlats tidigare, men kanske har de mer i bakfickan än man tror?
Jag vill läsa nästa tidning innan jag bildar mig en ordentlig uppfattning, men än så länge kan detta vara en serie jag gärna börjar läsa reguljärt , trots dess skavanker. Mer om detta när blaskan väl ligger i mina händer.
Red Faction Guerilla (Xbox 360)
Som en av de som spelade de tidigare Red Faction-spelen, och de flesta av Volitions andra verk , hade spelet en hel del att leva upp till (Ja, tvåan var inte det mest banbrytande spelet i serien, men det var någorlunda kul åtminstone.) Att spränga allt du såg i ettan var fantastiskt, och även om det bara är byggnader som får demoleras i den nya versionen verkar det finnas en hel del annat att bjuda på , såsom spännande vapen och ett GTA/Saints Row-liknande spelkoncept.
Nå, kanske lite väl mycket så. Även om de flesta bilarna är rätt så egna och vackra, känns det aldrig något vidare att köra dem, speciellt de långa färder som ibland krävs. Samlandet av salvage istället för pengar är oftast rätt så tråkigt, och uppgraderingssystemet är ganska obalanserat, med oftast knappt märkbara skillnader mellan förstärkt och förändrad utrustning. Sidouppdragen luktar Saints Row 1 och 2 lång väg, och känns mer som utfyllnad mellan huvuduppdragen än riktigt roliga historier som utspelas mellan varven. Storyn runt övertagandet av Mars av en liten grupp med mycket eldkraft känns direkt igen, och trots att tidigare spel belönat och bannat dig i lika mån för dödande av civila händer detta alldeles för lätt, även när du inte är ute efter detta, hur roligt det än må vara att slänga en bomb som fastnar i håret på dem medan de springer omkring viftande och skriande...
Däri ligger spelets starka sidor. De små detaljer som ligger utspridda överallt i varje nisch och hörna. Varje byggnad ser någotsånär annorlunda ut på något sätt, förutom ett visst fåtal som realistiskt sett BORDE se ut så (gastankar, vaktbyggnader, förvaringsboxar.) Vapen, bilar, miljö och karaktärer ser vackra och detaljerade ut, och musiken som spelar när du beundrar dem är varierad och häftig. Varje område förändras permanent när du gör vissa saker, och känslan av den förändringen är konstant. Huvuduppdragen har mycket arbete lagda på sig, och även om extrauppdragen är tråkiga piffas de upp av att spelskaparna lät nästan varje röstskådespelare berätta sin version av varje uppdrag, så om du skulle misslyckas byts uppdragsgivaren ut till någon annan i motståndsrörelsen du jobbar för, och du kan njuta av en ny nyans av samma jobb.
Rösterna i spelet, som brukar vara det första jag klagar på, är alla riktigt duktigt utförda, och varje ljud passar in perfekt. Den redan nämnda musiken är bra, men här missas ett av de vanligare ganska normala segmenten i GTA-kloner, nämligen radio. Visst finns nyheter som spelas upp av den korrupta regimen som styr Mars, men deras uttalanden spelas bara upp vid vissa fasta punkter , aldrig över radio eller tillgänglig meny, ofta störd av närliggande ljud. När du väl hör dessa är de väldigt spännande och fulla av detaljer, och du önskar att du inte missade så många av dem mellan dina språng av konstant virrande mellan äventyr och explosioner.
Saker och ting går i bitar, och det kan vara riktigt kul, men även lite frustrerande i vissa utmaningar, att se hur man bäst kan spränga något och se det kollapsa med mer eller mindre eldkraft än som behövs. Enligt de som är insatta ska varje byggnad som skadas kalkylera fysiken gällande ifall och hur den ska kollapsa, men ibland verkar det lite otroligt att så totalt söndersprängda saker fortfarande kan stå upp. Mätare visar en ungefärlig hälsa på dina icke-levande mål, och ibland verkar det som om detta nummer är mer viktigt än vad du själv tycker är rimligt för om något borde stå upp eller inte. Det är lätt att felbedöma hur en byggnad faller ihop, och det händer allt för ofta att detta kan bli din banneman. Speciellt såsom AIn så lätt kan ta ner din hälsa med alltför välsiktade skott med allt för kraftfulla vapen.
De klagomål jag listat till trots kan jag inte hitta något direkt fel med flerspelarläget än så länge. Matcherna är snabba, vapnen är precis som de ska vara , och sprängningar och uppbyggande är ett fulländat projekt som gör varje spelomgång till en glädje. Du kan använda backpacks, en uppgradering som kan låta dig springa genom väggar eller flyga, bland annat, som för tankarna till Starsiege: Tribes , ett gammalt spel som samlat många gamla fans till sig och det med rätta.
När jag testade demo-versionen av både single- och multi-player var det konstigt nog multi som drog in mig mer. Även i en så mycket mindre produkt var det helt enkelt mycket roligare att spela mot andra än att ta del av det uppdrag som fanns till buds i flerspelarlägets ensamspelande broder, och det visade sig hålla även i den fulländade produkten. I en tid när många spel lägger till online-spel som en eftertanke istället för en huvudkomponent i spelupplevelsen är detta en frisk fläkt, och gör betyget mycket högre än det annars hade varit.
Positivt/Negativt: Vackert/Långtråkigt, Online/Singleplayer(ibland), Musiken/Avsaknaden av radio, Sprängandet/Välsiktande fiender
Betyg: 9 av 10.
Nå, kanske lite väl mycket så. Även om de flesta bilarna är rätt så egna och vackra, känns det aldrig något vidare att köra dem, speciellt de långa färder som ibland krävs. Samlandet av salvage istället för pengar är oftast rätt så tråkigt, och uppgraderingssystemet är ganska obalanserat, med oftast knappt märkbara skillnader mellan förstärkt och förändrad utrustning. Sidouppdragen luktar Saints Row 1 och 2 lång väg, och känns mer som utfyllnad mellan huvuduppdragen än riktigt roliga historier som utspelas mellan varven. Storyn runt övertagandet av Mars av en liten grupp med mycket eldkraft känns direkt igen, och trots att tidigare spel belönat och bannat dig i lika mån för dödande av civila händer detta alldeles för lätt, även när du inte är ute efter detta, hur roligt det än må vara att slänga en bomb som fastnar i håret på dem medan de springer omkring viftande och skriande...
Däri ligger spelets starka sidor. De små detaljer som ligger utspridda överallt i varje nisch och hörna. Varje byggnad ser någotsånär annorlunda ut på något sätt, förutom ett visst fåtal som realistiskt sett BORDE se ut så (gastankar, vaktbyggnader, förvaringsboxar.) Vapen, bilar, miljö och karaktärer ser vackra och detaljerade ut, och musiken som spelar när du beundrar dem är varierad och häftig. Varje område förändras permanent när du gör vissa saker, och känslan av den förändringen är konstant. Huvuduppdragen har mycket arbete lagda på sig, och även om extrauppdragen är tråkiga piffas de upp av att spelskaparna lät nästan varje röstskådespelare berätta sin version av varje uppdrag, så om du skulle misslyckas byts uppdragsgivaren ut till någon annan i motståndsrörelsen du jobbar för, och du kan njuta av en ny nyans av samma jobb.
Rösterna i spelet, som brukar vara det första jag klagar på, är alla riktigt duktigt utförda, och varje ljud passar in perfekt. Den redan nämnda musiken är bra, men här missas ett av de vanligare ganska normala segmenten i GTA-kloner, nämligen radio. Visst finns nyheter som spelas upp av den korrupta regimen som styr Mars, men deras uttalanden spelas bara upp vid vissa fasta punkter , aldrig över radio eller tillgänglig meny, ofta störd av närliggande ljud. När du väl hör dessa är de väldigt spännande och fulla av detaljer, och du önskar att du inte missade så många av dem mellan dina språng av konstant virrande mellan äventyr och explosioner.
Saker och ting går i bitar, och det kan vara riktigt kul, men även lite frustrerande i vissa utmaningar, att se hur man bäst kan spränga något och se det kollapsa med mer eller mindre eldkraft än som behövs. Enligt de som är insatta ska varje byggnad som skadas kalkylera fysiken gällande ifall och hur den ska kollapsa, men ibland verkar det lite otroligt att så totalt söndersprängda saker fortfarande kan stå upp. Mätare visar en ungefärlig hälsa på dina icke-levande mål, och ibland verkar det som om detta nummer är mer viktigt än vad du själv tycker är rimligt för om något borde stå upp eller inte. Det är lätt att felbedöma hur en byggnad faller ihop, och det händer allt för ofta att detta kan bli din banneman. Speciellt såsom AIn så lätt kan ta ner din hälsa med alltför välsiktade skott med allt för kraftfulla vapen.
De klagomål jag listat till trots kan jag inte hitta något direkt fel med flerspelarläget än så länge. Matcherna är snabba, vapnen är precis som de ska vara , och sprängningar och uppbyggande är ett fulländat projekt som gör varje spelomgång till en glädje. Du kan använda backpacks, en uppgradering som kan låta dig springa genom väggar eller flyga, bland annat, som för tankarna till Starsiege: Tribes , ett gammalt spel som samlat många gamla fans till sig och det med rätta.
När jag testade demo-versionen av både single- och multi-player var det konstigt nog multi som drog in mig mer. Även i en så mycket mindre produkt var det helt enkelt mycket roligare att spela mot andra än att ta del av det uppdrag som fanns till buds i flerspelarlägets ensamspelande broder, och det visade sig hålla även i den fulländade produkten. I en tid när många spel lägger till online-spel som en eftertanke istället för en huvudkomponent i spelupplevelsen är detta en frisk fläkt, och gör betyget mycket högre än det annars hade varit.
Positivt/Negativt: Vackert/Långtråkigt, Online/Singleplayer(ibland), Musiken/Avsaknaden av radio, Sprängandet/Välsiktande fiender
Betyg: 9 av 10.
Spelhörnan öppnas
Vi börjar med det viktigaste: Vad ska bloggen handla om? Tja, just nu kan jag säga att den antagligen kommer handla om allting spelrelaterat som betyder något för mig. Vare sig det är recensioner, nyheter om spel jag ser fram emot, eller tankar och genomgångar av spelhistorien som jag upplevt den, kommer varje skrivet ord vara något jag själv tycker är intressant.
Men, kanske ni frågar er, varför inte diversifiera och skriva nyheter om saker som verkar stora, som vi tycker är viktiga för oss? Tja, visst, ibland kan det kanske hända att något sådant smyger sig in här. Dock måste jag påpeka att jag har väldigt mycket att göra förutom bloggen (bevisat av att jag tagit mig så lång tid sedan jag skapade den till mitt första inlägg.) Jag har helt enkelt inte tiden eller intresset just nu att göra denna skrift till något annat än det den är, åtminstone just nu. Samt att jag hoppas att det jag gillar är något ni skulle vilja ta del av med, och höja gemenskapen bland mina läsare och mig själv.
Jag vet att Janson på Berget redan har en del av sin blogg dedicerad till spel kallad Spelhörnan, och hoppas han ursäktar att huvudnamnet på denna skrift är densamma. Kompensera honom gärna, kära läsare, genom att ta en titt på hans sida när ni har tid.
Jag hoppas att se ett stort antal av er läsare strömma in i framtiden. Kommentera gärna, och var så goda. Mer är på väg.
Men, kanske ni frågar er, varför inte diversifiera och skriva nyheter om saker som verkar stora, som vi tycker är viktiga för oss? Tja, visst, ibland kan det kanske hända att något sådant smyger sig in här. Dock måste jag påpeka att jag har väldigt mycket att göra förutom bloggen (bevisat av att jag tagit mig så lång tid sedan jag skapade den till mitt första inlägg.) Jag har helt enkelt inte tiden eller intresset just nu att göra denna skrift till något annat än det den är, åtminstone just nu. Samt att jag hoppas att det jag gillar är något ni skulle vilja ta del av med, och höja gemenskapen bland mina läsare och mig själv.
Jag vet att Janson på Berget redan har en del av sin blogg dedicerad till spel kallad Spelhörnan, och hoppas han ursäktar att huvudnamnet på denna skrift är densamma. Kompensera honom gärna, kära läsare, genom att ta en titt på hans sida när ni har tid.
Jag hoppas att se ett stort antal av er läsare strömma in i framtiden. Kommentera gärna, och var så goda. Mer är på väg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)