Har inte postat på väldigt länge, mestadels då jag är osäker på just hur mycket som faktiskt läses av det jag skriver. Jag ska försöka gaska upp mig och skaffa läsare, men betänk att jag samtidigt söker ett jobb, så det kan bli lite sena uppdateringar då och då.
Mass Effect 2 har nu officielt fått ett datum, och det är 26e och 29e för Amerika och Europa. Spelet är just nu i sitt sista läge (ungefär klart), och behöver bara finslipas lite med fina små detaljer såsom planet-texter, buggfixande, och hype, hype, hype.
lördag 17 oktober 2009
tisdag 22 september 2009
Batman: Arkham Asylum recension
Sent som fasen, men nu har jag i alla fall fixat min PC , som varit halv-sjuk i flera månader nu.
Jag klarade nyss av Arkham Asylum, och ville dela med mig några av de punkter av kritik som fastnade i skallen på mig medan jag spelade igenom vad som anses vara den bästa Batman-historian i spelform någonsin.
Vissa skrivna moment var riktigt bra.. men de flesta var ganska veka. Antagligen ett resultat av att ha hyrt in Paul Dini, en man som är känd för bra serier.. men aldrig har tvingats skriva spelhistoria.. tja, någonsin. Atmosfären som låg runtomkring all denna dåliga text var dock riktigt bra. Förutom.. musiken. Den var inte direkt så bombastisk som jag ibland skulle vilja, den passade oftast in som lite lågmäld bakgrundsmusik, men inte direkt något som förhöjde stämningen så mycket som det skulle ha kunnat ha.
Striderna på PC är mycket mer jobbiga än de var på konsol, mestadels på grund av att vissa knappar inte var menade att fungera på det sätt de används i spelet. Oftast fungerar de bra, men ibland går saker fel på grund av att mittenknappen slirar eller liknande missar. Ibland kan det även vara lite jobbigt att få sin karaktär att röra sig i en bra takt, då det ibland verkar som om Batman själv vill bestämma hur bra han ska göra ifrån sig.
Grafiken är underbar, men ibland syns konsol-avgränsningen lite väl uppenbart, speciellt när det gäller mycket av de gräs och växter som ligger utspridda runt ön spelet utspelar sig på. En riktigt fin detalj, dock, är hur allteftersom spelet fortskrider skadas Batmans dräkt permanent, och med PhysX i PC-versionen är hans kape t ex RIKTIGT snygg, så förstörd som den är.
Röstskådespelet är bra, men ibland kommer det en del småkaraktärer som du stör dig på riktigt illa. Under spelets gång hittar du patient-intervjuer, som borde vara intressanta små ljudklipp som delar med sig av bakgrundshistoria.. men verkar mer som om de vore utförda spontant med lite påbackning av Dini, av typen "Tala om Killer Crocs mordmetoder, eller Jokerns allmänna attityd". Det hjälper inte att de försökte lägga till ett eko i bakgrunden av varje intervju. Jag antar att de ville göra upplevelsen mer autentisk, men återigen, det får dig snarare att tro att de spelar teater för mikrofonen än att någon verklig intervju tar plats.
Vad skulle det få för betyg? Svårt att säga. Mycket av spelet är faktiskt riktigt snyggt, mycket snyggare än många andra spel har lyckats med, trots alla mina listade problem. Det är sannerligen det bästa Batmanspelet.. men med tanke på hur dåliga de flesta sådana är betyder det inte så mycket. Runt 8 av tio blir mitt slutbetyg, eftersom spelet är så kort (men fullt av saker att göra)
Jag klarade nyss av Arkham Asylum, och ville dela med mig några av de punkter av kritik som fastnade i skallen på mig medan jag spelade igenom vad som anses vara den bästa Batman-historian i spelform någonsin.
Vissa skrivna moment var riktigt bra.. men de flesta var ganska veka. Antagligen ett resultat av att ha hyrt in Paul Dini, en man som är känd för bra serier.. men aldrig har tvingats skriva spelhistoria.. tja, någonsin. Atmosfären som låg runtomkring all denna dåliga text var dock riktigt bra. Förutom.. musiken. Den var inte direkt så bombastisk som jag ibland skulle vilja, den passade oftast in som lite lågmäld bakgrundsmusik, men inte direkt något som förhöjde stämningen så mycket som det skulle ha kunnat ha.
Striderna på PC är mycket mer jobbiga än de var på konsol, mestadels på grund av att vissa knappar inte var menade att fungera på det sätt de används i spelet. Oftast fungerar de bra, men ibland går saker fel på grund av att mittenknappen slirar eller liknande missar. Ibland kan det även vara lite jobbigt att få sin karaktär att röra sig i en bra takt, då det ibland verkar som om Batman själv vill bestämma hur bra han ska göra ifrån sig.
Grafiken är underbar, men ibland syns konsol-avgränsningen lite väl uppenbart, speciellt när det gäller mycket av de gräs och växter som ligger utspridda runt ön spelet utspelar sig på. En riktigt fin detalj, dock, är hur allteftersom spelet fortskrider skadas Batmans dräkt permanent, och med PhysX i PC-versionen är hans kape t ex RIKTIGT snygg, så förstörd som den är.
Röstskådespelet är bra, men ibland kommer det en del småkaraktärer som du stör dig på riktigt illa. Under spelets gång hittar du patient-intervjuer, som borde vara intressanta små ljudklipp som delar med sig av bakgrundshistoria.. men verkar mer som om de vore utförda spontant med lite påbackning av Dini, av typen "Tala om Killer Crocs mordmetoder, eller Jokerns allmänna attityd". Det hjälper inte att de försökte lägga till ett eko i bakgrunden av varje intervju. Jag antar att de ville göra upplevelsen mer autentisk, men återigen, det får dig snarare att tro att de spelar teater för mikrofonen än att någon verklig intervju tar plats.
Vad skulle det få för betyg? Svårt att säga. Mycket av spelet är faktiskt riktigt snyggt, mycket snyggare än många andra spel har lyckats med, trots alla mina listade problem. Det är sannerligen det bästa Batmanspelet.. men med tanke på hur dåliga de flesta sådana är betyder det inte så mycket. Runt 8 av tio blir mitt slutbetyg, eftersom spelet är så kort (men fullt av saker att göra)
lördag 12 september 2009
Dark Forces serien på Steam
Kotaku rapporterar att Jedi Knight-serien/Dark Forces-serien nu kommer släppas på Steam snarast (om runt en vecka). Som en av de som aldrig spelade mer än korta bandemos av de första delarna i serien gör detta mig lycklig.
http://kotaku.com/5357800/jedi-knight-series-coming-to-steam
http://kotaku.com/5357800/jedi-knight-series-coming-to-steam
onsdag 9 september 2009
Svininfluensa på PAX
Just på grund av PAX verkar vi nu inte längre få några ordentliga nyheter publicerade... konstigt, egentligen. Det rapporteras att svin-influensa har brutit ut och testats positivt, tråkigt nog. Och därmed min första post sen jag berättade om min förkylning.. och jag mår fortfarande extremt dåligt, men jobbar trots det. Inga nyheter ännu..
tisdag 8 september 2009
Så sjuk
Har varit ordentligt dålig de senaste fem dagarna, och inte lyckats samla sinnet nog att skriva en ordentlig nyhet.. och så kommer man online och ser att Pax i praktiken har stoppat alla journalister från att rapportera ordentligt.
Hurrah för timing!
Hurrah för timing!
onsdag 26 augusti 2009
Tyvärr
Pinnacle Station suger. Så är det bara. Inte värt 400 MS points, inte egentligen värt din tid om du inte verkligen vill testa din stridsförmåga. Belöningarna var rätt veka, spelet var allt för skriptat, och alla nya karaktärer var tråkiga och endimensionella.
tisdag 25 augusti 2009
Smyg Mass Effect DLC
Det rapporteras nu att det nya, knappt talade om, DLC som skulle släppas till Mass Effect redan har släppts. Jag har ännu inte hunnit verifiera om det finns i Sverige, men det har talats om att det släpptes tidigare här för någon halv dag sedan på grund av ett misstag, så det är mycket möjligt att det är en internationell release.
torsdag 20 augusti 2009
Siege of Spinner Cay : Tales of Monkey Island episode 2
Har nu spelat klart episode 2, helt utan guide (var tvungen att använda guide vissa gånger i förra avsnittet, antagligen mest eftersom jag ville uppleva allting fortare) Med lite klurighet kommer man långt, och nu kan jag recensera avsnittet som följer:
Avsnittet inleds med en kort introduktion, ifall du av någon anledning missat första delen i serien. Funkar fint, och låter oss slippa en massa extrasnack som i Sam and Max. Nya röster och skådisar nästan överallt (kul att slippa höra och möta samma gamla stjärnor om igen). Introduktionen till avsnittet där du möter den person som inte syntes i bild i slutet på förra, var ganska.. normal. Ganska hårt skriptat, må tyckas, men inte allt för dålig.
Återigen med 3-parts satsen. Varför ska vi alltid behöva hitta 3 saker för att komma vidare? Sam and Max, Strongbad, och nu Monkey Island.. alla lider av samma tråkiga formel. Denna gång är det 3 magiska artefakter.. suck.
Omgivningarna är UNDERBARA.. förutom när de inte är det. Vi tvingas springa genom jungel igen, och man undrar varför de inte bara lät oss använda en karta för att snabbt och enkelt nå vissa ställen när man väl hittat dem... men om jag får gissa är det så att inte vissa skript ska startas på fel sätt. Kul är dock att inte behöva återbesöka första delens kartor, som vi tvingades i tidigare TellTale spel. Det verkar läggas mer pengar på mer varierat innehåll denna gång, och det tackar vi för.
Det finns små fina nickar till gamla goda spel i den tidigare serien (Guybrush visslar Largo Lagrande låten, du måste ge LeChuck verb-kommandon för att lösa ett problem), och dessa är alla väldigt roliga eller hjärtevärmande. Inte speciellt viktiga för spelkänslan, men väl för nostalgikerna och de som oroar sig för att skaparna inte vet vad de pysslar med.
Fortfarande syns problemen med det allt för uppenbara i berättelsen, fast ibland lyckas faktiskt små överraskningar smyga sig in. Dock inte precis lika intressanta och roliga som i första avsnittet. Själva snacket folket emellan är av mycket bra kvalitet, oftast, även om en del stavfel och missar har smugit sig in.
Totalt sett skulle jag sätta betyget bara smått lägre än för förra avsnittet, men inte med mycket. Och då endast därför att det ännu inte kommit allt för många överraskningar än så länge. Samt att "huvud-ondingen" känns lite väl lätt att besegra, till slut.
Prova det, för all del. Jag kan inte vänta till nästa månad, trots en del felsteg.
Avsnittet inleds med en kort introduktion, ifall du av någon anledning missat första delen i serien. Funkar fint, och låter oss slippa en massa extrasnack som i Sam and Max. Nya röster och skådisar nästan överallt (kul att slippa höra och möta samma gamla stjärnor om igen). Introduktionen till avsnittet där du möter den person som inte syntes i bild i slutet på förra, var ganska.. normal. Ganska hårt skriptat, må tyckas, men inte allt för dålig.
Återigen med 3-parts satsen. Varför ska vi alltid behöva hitta 3 saker för att komma vidare? Sam and Max, Strongbad, och nu Monkey Island.. alla lider av samma tråkiga formel. Denna gång är det 3 magiska artefakter.. suck.
Omgivningarna är UNDERBARA.. förutom när de inte är det. Vi tvingas springa genom jungel igen, och man undrar varför de inte bara lät oss använda en karta för att snabbt och enkelt nå vissa ställen när man väl hittat dem... men om jag får gissa är det så att inte vissa skript ska startas på fel sätt. Kul är dock att inte behöva återbesöka första delens kartor, som vi tvingades i tidigare TellTale spel. Det verkar läggas mer pengar på mer varierat innehåll denna gång, och det tackar vi för.
Det finns små fina nickar till gamla goda spel i den tidigare serien (Guybrush visslar Largo Lagrande låten, du måste ge LeChuck verb-kommandon för att lösa ett problem), och dessa är alla väldigt roliga eller hjärtevärmande. Inte speciellt viktiga för spelkänslan, men väl för nostalgikerna och de som oroar sig för att skaparna inte vet vad de pysslar med.
Fortfarande syns problemen med det allt för uppenbara i berättelsen, fast ibland lyckas faktiskt små överraskningar smyga sig in. Dock inte precis lika intressanta och roliga som i första avsnittet. Själva snacket folket emellan är av mycket bra kvalitet, oftast, även om en del stavfel och missar har smugit sig in.
Totalt sett skulle jag sätta betyget bara smått lägre än för förra avsnittet, men inte med mycket. Och då endast därför att det ännu inte kommit allt för många överraskningar än så länge. Samt att "huvud-ondingen" känns lite väl lätt att besegra, till slut.
Prova det, för all del. Jag kan inte vänta till nästa månad, trots en del felsteg.
Etiketter:
Siege of Spinner Cay,
Tales of Monkey Island
måndag 17 augusti 2009
Starcraft 2s singelkampanj testad
Oj oj oj. Precis när jag svamlar om nyhetstorka dimper detta ner. 1up, en av mina favoritsidor, har haft chansen att spela genom ungefär sex olika enspelarbanor i Terrans kampanj i Starcraft 2. Och visst, det börjar arta sig.
http://www.1up.com/do/previewPage?cId=3175600
Animationerna är jobbigt svaga, lite mer röstskådespel vore fint, och ingen musik fanns med bland testvideorna .. men intressant lär det bli om bilderna berättar sitt språk. Och .. kan det vara så att det verkligen är Jim Raynors "riktiga" röst som hörs ett kort tag där? Röstskådisen blev som sagt återanställd, men jag trodde inte de redan hade inspelad dialog på g...
http://www.1up.com/do/previewPage?cId=3175600
Animationerna är jobbigt svaga, lite mer röstskådespel vore fint, och ingen musik fanns med bland testvideorna .. men intressant lär det bli om bilderna berättar sitt språk. Och .. kan det vara så att det verkligen är Jim Raynors "riktiga" röst som hörs ett kort tag där? Röstskådisen blev som sagt återanställd, men jag trodde inte de redan hade inspelad dialog på g...
söndag 16 augusti 2009
Total Nyhetstorka
Lite DLCsnack om Dragon Age, Bethesda säger att de inte har några planer på ett femte Elder Scrolls spel, Command and Conquer 4...småsaker eller saker som inte egentligen är direkta nyheter. (visst, om man älskar C&C serien så.. men jag slutade officielt bry mig efter 3an, Generals var underbart i multi men det gjorde mig inte extatisk precis när det snackades uppföljare).
Så vad ska man göra? Jag får helt enkelt tipsa om gamla spel som kanske skulle intressera er läsare, om ni nu finns (Inga kommentarer? ARGH!)
Mechwarrior 4: Mercenaries. (Ett spel där du styr massiva gående robotar) Jag har nämnt det tidigare, även om jag inte fått något svar på när gratisversionen exakt ska komma. Men nu ska jag berätta just varför det är så underbart. Glöm originalet Mechwarrior 4 Vengeance.. det lyckas irritera och störa dig med dess lågmälda och överspelade mellansekvenser och halvtråkig story. Dess direkta uppföljare , Black Knight, var mer intressant, men tyvärr var det för nära kopplat till katastrofstoryn i Vengeance. Mercenaries däremot sätter dig i förarstolen på ett nytt företag som gör profit på striderna som pågår i Mechwarrior-universumet, och lyckas engagera dig på ett helt nytt sätt. Dom har inte bara lyckats skaffa någorlunda röstskådisar, de skippar de filmade mellansekvenserna helt. Inte bara det, de lägger in ny spelmekanik, låter dig flyga runt till nästan varje cool planet i galaxen, och slänger in fler och mer intressanta vapen och mechs. De gör små roliga tricks såsom att låta dig spela samma bana flera gånger.. men varje gång du kör den ändras något som höjer ribban rejält, och sista försöket slänger de en så total överraskning i ditt ansikte att du undrar varför inte någon av de tidigare spelen använde den metoden. Eftersom det är någorlunda fritt fram att välja just vilka banor du vill köra (vissa måste du), om så bara för att ha pengar nog att klara dig senare, så blir spelet mycket mer spännande att utforska. Mer och bättre av nästan allt, utom det dåliga, helt enkelt.
Freespace 2. (Ett av de sista riktigt bra rymdstrids-simspelen) Gammalt som gatan, men det har fått nytt liv genom moddar som fortfarande utvecklas idag. Spelet har släppts gratis, sedan blivit släppt som betalversion igen, och jag är inte ens säker på hur saker och ting ser ut nu (eftersom jag redan äger min egna kopia sedan ett tag tillbaka). Nya banor, nya kampanjer, totalkonversioner kopplade till Battlestar Galactica , Babylon 5, och mycket mer är på gång. Och originalspelet är en oförglömlig berg-och-dalbana av spänning och action.
Tropico=Vem vill inte spela som Fidel Castro? Du får kontrollen över en karibisk ö, och beroende på vilket scenario du väljer eller liknande startegenskaper, får du styra din ö antingen som en demokratiskt framvald president eller hårdför diktator av vilken sort du nu vill vara. Det finns så många intressanta val du kan göra, som att vara så innerligt kyrklig som möjligt (bannlysa rom, inte tillåta aborter/preventivmedel, utrota kättare), eller smussla undan pengar till dina bankkonton i Schweiz och agera diplomatiskt mot både USA och Ryssland (allting verkar konstant utspela sig under kalla kriget.) Spelet kostar väldigt lite och finns på Steam.
Europa Universalis 3. (Historisk strategi) 2an var helt ok, och till och med lite bättre i mina ögon, men inga andra spel låter dig välja nära nog varje nation under hela världens historia från och med 1399 , fram till några hundra år senare.. med totalt exakt samma historiska egenskaper och kontrollerade landmassor som de skulle ha vid varje exakt tidpunkt! Spelet kräver en hel del mixtrande med inställningar och regeringsbeslut, men inget spel klår detta när det gäller realism.
Så vad ska man göra? Jag får helt enkelt tipsa om gamla spel som kanske skulle intressera er läsare, om ni nu finns (Inga kommentarer? ARGH!)
Mechwarrior 4: Mercenaries. (Ett spel där du styr massiva gående robotar) Jag har nämnt det tidigare, även om jag inte fått något svar på när gratisversionen exakt ska komma. Men nu ska jag berätta just varför det är så underbart. Glöm originalet Mechwarrior 4 Vengeance.. det lyckas irritera och störa dig med dess lågmälda och överspelade mellansekvenser och halvtråkig story. Dess direkta uppföljare , Black Knight, var mer intressant, men tyvärr var det för nära kopplat till katastrofstoryn i Vengeance. Mercenaries däremot sätter dig i förarstolen på ett nytt företag som gör profit på striderna som pågår i Mechwarrior-universumet, och lyckas engagera dig på ett helt nytt sätt. Dom har inte bara lyckats skaffa någorlunda röstskådisar, de skippar de filmade mellansekvenserna helt. Inte bara det, de lägger in ny spelmekanik, låter dig flyga runt till nästan varje cool planet i galaxen, och slänger in fler och mer intressanta vapen och mechs. De gör små roliga tricks såsom att låta dig spela samma bana flera gånger.. men varje gång du kör den ändras något som höjer ribban rejält, och sista försöket slänger de en så total överraskning i ditt ansikte att du undrar varför inte någon av de tidigare spelen använde den metoden. Eftersom det är någorlunda fritt fram att välja just vilka banor du vill köra (vissa måste du), om så bara för att ha pengar nog att klara dig senare, så blir spelet mycket mer spännande att utforska. Mer och bättre av nästan allt, utom det dåliga, helt enkelt.
Freespace 2. (Ett av de sista riktigt bra rymdstrids-simspelen) Gammalt som gatan, men det har fått nytt liv genom moddar som fortfarande utvecklas idag. Spelet har släppts gratis, sedan blivit släppt som betalversion igen, och jag är inte ens säker på hur saker och ting ser ut nu (eftersom jag redan äger min egna kopia sedan ett tag tillbaka). Nya banor, nya kampanjer, totalkonversioner kopplade till Battlestar Galactica , Babylon 5, och mycket mer är på gång. Och originalspelet är en oförglömlig berg-och-dalbana av spänning och action.
Tropico=Vem vill inte spela som Fidel Castro? Du får kontrollen över en karibisk ö, och beroende på vilket scenario du väljer eller liknande startegenskaper, får du styra din ö antingen som en demokratiskt framvald president eller hårdför diktator av vilken sort du nu vill vara. Det finns så många intressanta val du kan göra, som att vara så innerligt kyrklig som möjligt (bannlysa rom, inte tillåta aborter/preventivmedel, utrota kättare), eller smussla undan pengar till dina bankkonton i Schweiz och agera diplomatiskt mot både USA och Ryssland (allting verkar konstant utspela sig under kalla kriget.) Spelet kostar väldigt lite och finns på Steam.
Europa Universalis 3. (Historisk strategi) 2an var helt ok, och till och med lite bättre i mina ögon, men inga andra spel låter dig välja nära nog varje nation under hela världens historia från och med 1399 , fram till några hundra år senare.. med totalt exakt samma historiska egenskaper och kontrollerade landmassor som de skulle ha vid varje exakt tidpunkt! Spelet kräver en hel del mixtrande med inställningar och regeringsbeslut, men inget spel klår detta när det gäller realism.
söndag 9 augusti 2009
Försening efter försening
Dragon Age, Starcraft 2, Arkham Asylum till PC... alla har de gemensamt att de kommer försenas. I Arkham's fall i bara 2 veckor, eftersom de ville mixtra och polera grafiken lite. I Dragon Age's fall för att.. tja, det har dom inte sagt. Men man gissar att de dras med de vanliga buggarna som slår till när Bioware får för sig att göra spel (Underbara spel, såklart, men alltid buggiga vid release). Starcraft 2 verkar ha klarat sig ganska bra i sig, men Battle.Net och dess nya version är fortfarande allt för svaga, enligt Blizzard. Och vem hade egentligen inte trott att Starcraft 2 skulle släppas senare?
http://www.joystiq.com/2009/08/07/gamefly-listing-indicates-dragon-age-origins-delay/
http://www.bluesnews.com/cgi-bin/board.pl?action=viewstory&threadid=100793
http://www.shacknews.com/onearticle.x/59856
http://www.joystiq.com/2009/08/07/gamefly-listing-indicates-dragon-age-origins-delay/
http://www.bluesnews.com/cgi-bin/board.pl?action=viewstory&threadid=100793
http://www.shacknews.com/onearticle.x/59856
Etiketter:
Arkham Asylum,
Dragon Age,
Starcraft 2
onsdag 5 augusti 2009
Point Lookout Vs Mothership Zeta
Här har vi två DLC till Fallout 3 som är ganska lika, men samtidigt så annorlunda.
Både lägger till ungefär samma antal nya fiender och vapen (Zeta några få mer). Båda använder färre äldre texturer, och mer nytt material (ganska mycket mer i Zeta, faktiskt). Och båda kostar precis lika mycket.
Men jag gillar Point Lookout bättre. Det kändes fräscht att vandra runt träsklandskapet, träffa nya karaktärer och utföra små sidouppdrag. Visst, vapnen var inte speciellt intressanta, men hade ändå en originell känsla över sig. Och friheten var oslagbar, mätt med tidigare DLC's mått.
Zeta har många snygga texturer, kanske lite mer än din dator klarar av ibland. Zeta har coola specialeffekter, mer skattegömmor, och..... en totalt VÄRDELÖS handling. Rymdvarelser som snor åt sig folk , säger du? Experimenterar på dem, jasså? Jag förstår att det ska vara lika retro som det 50-tal och tidigare som inspirerar Fallout 3, men klichéerna avlöser varandra stup i kvarten. Inte en enda karaktär med en gnutta riktig personlighet finns att hitta bland de praktiska kloner av filmkaraktärer du får möta. Den lilla ungen som är käck och kryper omkring i ventilationen, samurajen, cowboyen som förlorat sin familj..och den skraja soldaten som har teorier om varför rymdisarna gör som de gör.
Point Lookout var inte lika stort som Zeta, egentligen, men bara för att Zeta har många längre korridorer. PL's frigående gav dig även chansen att leta runt efter hemliga små fynd lite varstans , och även om det ligger saker i hörnorna i Zeta är det också allt.
Om jag skulle försöka sätta fingret på vad som stör mig med Zeta och drar mig till PL, är att Zeta helt enkelt inte egentligen är ett rollspel. Det är en shooter med små meningslösa extraaspekter (vapen och rustning som tar stryk, etc). Det är i praktiken en kopia av Operation Anchorage's koncept, och det anses fortfarande vara den svagaste länken i F3's DLC-historia. Men nu har denna ruttna sistaplats intagits av Zeta, och det är tråkigt att den sista , åtminstone än så länge, DLC som Bethesda ska släppa faktiskt var så här dålig.
Point Lookout däremot kan vara värt pengarna, om så bara för att ha en frigående jämförelse mellan träsk och öken.
Både lägger till ungefär samma antal nya fiender och vapen (Zeta några få mer). Båda använder färre äldre texturer, och mer nytt material (ganska mycket mer i Zeta, faktiskt). Och båda kostar precis lika mycket.
Men jag gillar Point Lookout bättre. Det kändes fräscht att vandra runt träsklandskapet, träffa nya karaktärer och utföra små sidouppdrag. Visst, vapnen var inte speciellt intressanta, men hade ändå en originell känsla över sig. Och friheten var oslagbar, mätt med tidigare DLC's mått.
Zeta har många snygga texturer, kanske lite mer än din dator klarar av ibland. Zeta har coola specialeffekter, mer skattegömmor, och..... en totalt VÄRDELÖS handling. Rymdvarelser som snor åt sig folk , säger du? Experimenterar på dem, jasså? Jag förstår att det ska vara lika retro som det 50-tal och tidigare som inspirerar Fallout 3, men klichéerna avlöser varandra stup i kvarten. Inte en enda karaktär med en gnutta riktig personlighet finns att hitta bland de praktiska kloner av filmkaraktärer du får möta. Den lilla ungen som är käck och kryper omkring i ventilationen, samurajen, cowboyen som förlorat sin familj..och den skraja soldaten som har teorier om varför rymdisarna gör som de gör.
Point Lookout var inte lika stort som Zeta, egentligen, men bara för att Zeta har många längre korridorer. PL's frigående gav dig även chansen att leta runt efter hemliga små fynd lite varstans , och även om det ligger saker i hörnorna i Zeta är det också allt.
Om jag skulle försöka sätta fingret på vad som stör mig med Zeta och drar mig till PL, är att Zeta helt enkelt inte egentligen är ett rollspel. Det är en shooter med små meningslösa extraaspekter (vapen och rustning som tar stryk, etc). Det är i praktiken en kopia av Operation Anchorage's koncept, och det anses fortfarande vara den svagaste länken i F3's DLC-historia. Men nu har denna ruttna sistaplats intagits av Zeta, och det är tråkigt att den sista , åtminstone än så länge, DLC som Bethesda ska släppa faktiskt var så här dålig.
Point Lookout däremot kan vara värt pengarna, om så bara för att ha en frigående jämförelse mellan träsk och öken.
Etiketter:
Fallout 3,
Mothership Zeta,
Point Lookout
måndag 3 augusti 2009
Lång väntan
Ledsen för den långa väntan sedan den senaste uppdatering.. en plötslig influensa-attack samt total nyhetstorka slog plötsligt in ungefär samtidigt, vilket lämnade mig väldigt svag och ointresserad av nyheter i allmänhet.
Det lilla jag än så länge har att komma med är inte en nyhet, mer av en release: Mothership Zeta, det kanske sista DLCt till Fallout 3, är nu släppt. Nästa uppdatering blir en kort recension av det och Point Lookout, om inte annat kommer ivägen.
All DLC går att skaffa antingen via Xbox Live eller Games for Windows Live, beroende på om du kör Xbox eller PC-versionen.
Det lilla jag än så länge har att komma med är inte en nyhet, mer av en release: Mothership Zeta, det kanske sista DLCt till Fallout 3, är nu släppt. Nästa uppdatering blir en kort recension av det och Point Lookout, om inte annat kommer ivägen.
All DLC går att skaffa antingen via Xbox Live eller Games for Windows Live, beroende på om du kör Xbox eller PC-versionen.
lördag 25 juli 2009
Command and Conquer 4
Nyligen släppt information berättar om något som jag faktiskt trodde skulle ta längre tid på sig. Command and Conquer 4 är på g, och verkar sno konceptet direkt från Tiberian Sun. Förutom då att det verkar som om Kane ska försöka lura GDI att lyssna på honom innan han, antagligen, brutalt mördar dem.
http://www.commandandconquer.com/cnc4/index.html
http://www.commandandconquer.com/cnc4/index.html
lördag 18 juli 2009
Dåligt med ordentliga nyheter
Det har släppts lite videor här och var, men inga direkt intressanta eller shockande nyheter har egentligen hamnat i skottlinjen denna vecka. Alan Wake kommer inte till PC, men det har varit så nebulöst runt datorversionen så länge nu att det inte kommer som någon överraskning. Intervjuever har hållits gällande spel såsom Starcraft 2 och Brutal Legend, men det var bara gamla eller detaljfattiga nyheter som radades upp.
Nå, låt njuta av några videoklipp, så hoppas jag det blir bättre till nästa vecka.
http://www.youtube.com/watch?v=Hp4Qm5aSBTk
http://www.youtube.com/watch?v=A6_r3slxCks
Nå, låt njuta av några videoklipp, så hoppas jag det blir bättre till nästa vecka.
http://www.youtube.com/watch?v=Hp4Qm5aSBTk
http://www.youtube.com/watch?v=A6_r3slxCks
fredag 10 juli 2009
Nytt Mechwarrior spel på gång
Samtidigt som ett äldre spel i serien släpps får vi nu veta att ett nytt kapitel i serien är på ingång. Licensen för Mechwarrior spel har hamnat hos en av sagans skapare, som nu anställt Pirahna Games (kanske inte det bästa valet, men videorna verkar än så länge snygga och passande), som nu ska bygga upp ett nytt spel , baserat på en av de bästa tidsåldrarna i Mechwarriors historia (innan alla de andra spelen, där strider mellan adelshus var de största och viktigaste konflikterna).
Enligt trailern borde massvis med stora, klumpiga robotar utan mycket inflytande från anime och manga vara fokus för det mesta av striderna, vilket jag tackar för. Om de lyckas hålla sig till historiens riktiga rötter, och övervinna sitt dåliga rykte om sig att göra skit- och ofärdiga spel, skulle jag vara mycket lycklig.
Enligt trailern borde massvis med stora, klumpiga robotar utan mycket inflytande från anime och manga vara fokus för det mesta av striderna, vilket jag tackar för. Om de lyckas hålla sig till historiens riktiga rötter, och övervinna sitt dåliga rykte om sig att göra skit- och ofärdiga spel, skulle jag vara mycket lycklig.
Mechwarrior 4 och expansioner nu gratis!
Sidan http://battletech.catalystgamelabs.com/ har nu släppt information om att hela Mechwarrior 4 och dess expansioner kommer släppas fria inom en snar framtid, tillgänglig från deras hemsida för att hedra ett av Battletechs jubileum.
Det har inte sagts om den underbara "stand-alone" expansionen Mercenaries är en del av denna samling, men än så länge pekar allt på Ja.
Det har inte sagts om den underbara "stand-alone" expansionen Mercenaries är en del av denna samling, men än så länge pekar allt på Ja.
onsdag 8 juli 2009
Kort recension av Tales of Monkey Island
Återigen spökar Telltale med intressanta små äventyr kopplade till något jag gillar. Sam and Max, StrongBad, och nu den gamla goda Monkey Island serien får nytt liv.
Jag har en hel del att klaga på, först och främst. Kontrollen (varför ändra på något som fungerar? Bara för vi tvingades använda tangentbordet eller konstiga styrscheman till musen i tidigare spel borde det som redan fanns tillgängligt ha fungerat bra nog), animeringsmotorn (du blir snart mycket trött på att se din karaktär ta saker och skaka på huvudet precis som huvudpersonerna har gjort sedan det första Sam And Max-spelet), och klichéerna (fransmannen, Elaine's situation i slutet på spelet, de tråkiga kartorna du måste följa).
Men nåväl. Det verkar som om Ron Gilbert hade mer med detta spel att göra än Steve Purcell hade med Sam and Maxspelen, och lite av känslan från de tidigare äventyren gör sig kända här. Inte fullt ut som man skulle vilja se ibland (det skyller jag motorn och återanvända röstskådespelare på), men den finns där. Det där lite obeskrivbara som bara FANNS där när man spelade originalspelen. Och det går en lång väg till att tvinga mig att ge spelet en stämpel som kort och gott är "Nöjd." Spelet är inte perfekt, för då hade Ron Gilbert personligen fått överse hela projektet, en ny motor hade skapats, och vissa röster hade bytts ut. Men det är BRA. Något som kanske till och med kan lura in nya spelare till att ta del av den historia som serien bygger på. Och än så länge verkar inte spelet lida av det TellTale syndrom vi sett tidigare, det som tvingar oss att lösa alla problem innan episoden är slut, så att alla nya spelare som av någon anledning inte spelar från början av säsongen ska kunna slippa se helheten för att njuta (En bra serie tvingar inte storyn att starta om i början av varje avsnitt!)
Köp och spela, absolut.
Jag har en hel del att klaga på, först och främst. Kontrollen (varför ändra på något som fungerar? Bara för vi tvingades använda tangentbordet eller konstiga styrscheman till musen i tidigare spel borde det som redan fanns tillgängligt ha fungerat bra nog), animeringsmotorn (du blir snart mycket trött på att se din karaktär ta saker och skaka på huvudet precis som huvudpersonerna har gjort sedan det första Sam And Max-spelet), och klichéerna (fransmannen, Elaine's situation i slutet på spelet, de tråkiga kartorna du måste följa).
Men nåväl. Det verkar som om Ron Gilbert hade mer med detta spel att göra än Steve Purcell hade med Sam and Maxspelen, och lite av känslan från de tidigare äventyren gör sig kända här. Inte fullt ut som man skulle vilja se ibland (det skyller jag motorn och återanvända röstskådespelare på), men den finns där. Det där lite obeskrivbara som bara FANNS där när man spelade originalspelen. Och det går en lång väg till att tvinga mig att ge spelet en stämpel som kort och gott är "Nöjd." Spelet är inte perfekt, för då hade Ron Gilbert personligen fått överse hela projektet, en ny motor hade skapats, och vissa röster hade bytts ut. Men det är BRA. Något som kanske till och med kan lura in nya spelare till att ta del av den historia som serien bygger på. Och än så länge verkar inte spelet lida av det TellTale syndrom vi sett tidigare, det som tvingar oss att lösa alla problem innan episoden är slut, så att alla nya spelare som av någon anledning inte spelar från början av säsongen ska kunna slippa se helheten för att njuta (En bra serie tvingar inte storyn att starta om i början av varje avsnitt!)
Köp och spela, absolut.
Etiketter:
Tales of Monkey Island,
Talk to the hand
fredag 3 juli 2009
Blizzard kan ljuga, och Twitter inmoddat i WoW
Starcraft 2s lead designer Dustin Browder erkänner att möjligen allt han säger kan vara en lögn gällande det nya Battle.net som ska släppas i samband med spelet. Onlinetjänsten, som är känd som något utav det bästa inom matchmaking sedan ett decennium tillbaka, kan komma att försenas eller göras om totalt ifrån vad som väntades.
Samtidigt har en mod släppts som intvingar Twitterfunktionalitet i WoW, och i samband med bejeweled-inlemnigen hjälper detta till att göra spelet ännu mer beroendeframkallande.
http://news.spong.com/article/18443/StarCraft_II_Lead_on_Battle_net_Anything_I_Say_Might_be_a_Lie
http://www.gamesindustry.biz/articles/world-of-warcraft-twitter-client-tweetcraft-launches
Samtidigt har en mod släppts som intvingar Twitterfunktionalitet i WoW, och i samband med bejeweled-inlemnigen hjälper detta till att göra spelet ännu mer beroendeframkallande.
http://news.spong.com/article/18443/StarCraft_II_Lead_on_Battle_net_Anything_I_Say_Might_be_a_Lie
http://www.gamesindustry.biz/articles/world-of-warcraft-twitter-client-tweetcraft-launches
torsdag 2 juli 2009
Monkey Island gameplay video
Precis som titeln säger finns nu den första videon av Telltales nya episodiska MonkeyIsland spel ute. Vad den saknar i nya animationer (man känner igen sig från Sam and Max) slätar den över med perfekt röstskådespel och välanpassade texturer.
(OBS. Än så länge verkar jag bara kunna hitta videon på en annan blogg och inte dedikerade videosidor. Var försiktiga med klickandet, så vida inte ni även klickar på deras annonser :))
http://www.thatvideogameblog.com/2009/07/02/tales-of-monkey-island-ahoy-gameplay-video-new-screens/
(OBS. Än så länge verkar jag bara kunna hitta videon på en annan blogg och inte dedikerade videosidor. Var försiktiga med klickandet, så vida inte ni även klickar på deras annonser :))
http://www.thatvideogameblog.com/2009/07/02/tales-of-monkey-island-ahoy-gameplay-video-new-screens/
onsdag 1 juli 2009
Starcraft 2 återfår sin röst och kommer sent
Nu har det då bekräftats. I en intervju med Chris Sigaty, att Starcraft 2 absolut säkert kommer att låta oss höra ett antal röstskådespelare vi alla kommer ihåg från originalet , som Jim Raynor och Mengsk, bland annat.
Samtidigt får vi dock höra att den beta som så många ser fram emot kommer att ta mellan 4-6 månader att slutföra, och då kommer vi sannolikt inte se spelet utgivet förrän 2010s tidiga månader. Som en av de som ser mer fram emot singleplayer-momenten än multi är detta speciellt bittert.
http://www.joystiq.com/2009/06/29/chris-sigaty-interview-part-2/
Samtidigt får vi dock höra att den beta som så många ser fram emot kommer att ta mellan 4-6 månader att slutföra, och då kommer vi sannolikt inte se spelet utgivet förrän 2010s tidiga månader. Som en av de som ser mer fram emot singleplayer-momenten än multi är detta speciellt bittert.
http://www.joystiq.com/2009/06/29/chris-sigaty-interview-part-2/
lördag 27 juni 2009
Aliens RPG avbrutet, Mass Effect DLC får vänta
Det har nu framkommit att ett av de tre spelen som fokuserar på Aliens (känt från filmerna med samma namn) , inte kommer se dagens ljus. Aliens RPG som skulle skapas av Obsidian Entertainment har nu officielt blivit stoppat, och det fokus som krävdes för att skapa det läggs nu på Alpha Protocol istället.
Den Tweet som berättade för oss om att nyheter om DLC till Mass Effect var på ingång har nu blivit "återkallad" i en ny Tweet, som kort och gott säger att det var ett misstag att dela med sig av information som inte skulle delges förrän mycket senare. (Alltså, DLC'n är försenad eller har stött på andra problem)
Mass Effect
Aliens
Den Tweet som berättade för oss om att nyheter om DLC till Mass Effect var på ingång har nu blivit "återkallad" i en ny Tweet, som kort och gott säger att det var ett misstag att dela med sig av information som inte skulle delges förrän mycket senare. (Alltså, DLC'n är försenad eller har stött på andra problem)
Mass Effect
Aliens
torsdag 25 juni 2009
EA tvingar ihop Bioware och Mythic.
Nu har då EA gjort det igen, sparkat en andel folk och slängt ihop två vilt skilda studios utan rim och reson. Ray Muzyka , en av Biowares skapare, kommer leda denna nya grupp, i samband med ett antal andra veteraner.
Vad Mythic egentligen ska kunna ge Bioware kan man fråga sig, då deras enda MMOs än så länge må ha varit roliga för vissa mindre grupper människor (Dark Age of Camelot, Warhammer Online), inte precis har varit tekniska mästerverk. Ej heller bör man glömma att de är notoriska för att aldrig fixa buggar i tid, och att de ofta gör totalt vanvettiga val när det gäller spelmekanik (återigen, jag vet att vissa människor älskar dessa spel, men de har aldrig varit bra på att lyssna till sina beta-testare och allmän opinion gällande vad som gör ett bra spel).
Rapporterat av Firing Squad. http://www.firingsquad.com/news/newsarticle.asp?searchid=21801
PS. Såg nyss Transformers 2. Gör inte om mitt misstag. Filmen är totalt skit.
Vad Mythic egentligen ska kunna ge Bioware kan man fråga sig, då deras enda MMOs än så länge må ha varit roliga för vissa mindre grupper människor (Dark Age of Camelot, Warhammer Online), inte precis har varit tekniska mästerverk. Ej heller bör man glömma att de är notoriska för att aldrig fixa buggar i tid, och att de ofta gör totalt vanvettiga val när det gäller spelmekanik (återigen, jag vet att vissa människor älskar dessa spel, men de har aldrig varit bra på att lyssna till sina beta-testare och allmän opinion gällande vad som gör ett bra spel).
Rapporterat av Firing Squad. http://www.firingsquad.com/news/newsarticle.asp?searchid=21801
PS. Såg nyss Transformers 2. Gör inte om mitt misstag. Filmen är totalt skit.
Etiketter:
Bioware,
Dåliga Nyheter,
World of Warcraft-/Everquest-kopia
lördag 20 juni 2009
Ny läckt Starcraft 2 Battle Report
Bland annat Eurogamer har nu släppt den tredje officiella Battle-Reporten som Blizzard har arbetat ut. Dock verkar detta, än så länge, vara en tidigare video som aldrig släpptes, eller som behövde mer finslipning. Vissa enheter är inte lika snygga som de borde vara, spelmekaniken fungerar annorlunda än vad vi har fått intryck av, och åtminstone en enhet vi aldrig hört talas om syns i ett hörn under spelets gång (Mantalings, antagligen någon sorts test-enhet som används när någon ofärdig del av spelet testas).
Det är trots allt en mycket intressant match, med en stor del häftiga inslag och snabba vändor.
Det är trots allt en mycket intressant match, med en stor del häftiga inslag och snabba vändor.
onsdag 17 juni 2009
Tekniska Problem (och mindre irritanter)
Har försökt spendera senaste tiden med några nyinköpta spel till PC på sistone, och gått på bett rejält. Verkar som om jag till slut, efter mycket om och men, hittat vad som skapat all denna instabilitet (eller åtminstone en del av den).
Borde ha letat nogrannare när jag köpte hårdvaran, men nu vet jag: Auzentech Prelude, och vissa andra ljudkort, gillar absolut inte Nvidia-baserade moderkort. Efter formatteringar, drivrutinsbyten och mixtrande med hårdvaran har jag nu sonika beställt nytt ljudkort, ett Xonar D2 denna gång. Inte precis lika flashigt, men stabilt (hoppas jag).
Samtidigt spökar överhettningsproblem och processorn är sannolikt inte i tiptop. Men tills nästa lön får jag vänta med att bygga om maskinen ordentligt.
Borde ha letat nogrannare när jag köpte hårdvaran, men nu vet jag: Auzentech Prelude, och vissa andra ljudkort, gillar absolut inte Nvidia-baserade moderkort. Efter formatteringar, drivrutinsbyten och mixtrande med hårdvaran har jag nu sonika beställt nytt ljudkort, ett Xonar D2 denna gång. Inte precis lika flashigt, men stabilt (hoppas jag).
Samtidigt spökar överhettningsproblem och processorn är sannolikt inte i tiptop. Men tills nästa lön får jag vänta med att bygga om maskinen ordentligt.
Etiketter:
Auzentech,
Creative,
drivrutiner,
Illustrerad Djävulskap,
Nvidia
tisdag 16 juni 2009
Tales och Remake av Monkey Island
Nu visar det sig att Telltale Games, skaparna av episodspel baserade på Sam and Max, Wallace & Gromit, och Strongbad, även kommer skapa en ny samling episoder centrerade runt storstjärnan bland äventyrsspel, Monkey Island.
Samtidigt har LucasArts sett till att en remake av originalspelet snart kommer hamna i våra händer, med förbättrad grafik, nytt interface, och bäst av allt, röstskådespelaren till Guybrush i spel 3 och 4 kommer rösta vår förr så tysta hjältes varje ord!
Samtidigt har LucasArts sett till att en remake av originalspelet snart kommer hamna i våra händer, med förbättrad grafik, nytt interface, och bäst av allt, röstskådespelaren till Guybrush i spel 3 och 4 kommer rösta vår förr så tysta hjältes varje ord!
Nyhetstorka och återanvända nyheter
Mass Effect 2 kommer att ha, som möjligt slut, en ordentlig samling död. Det kan till och med inkluderas en Shepard i listan av folk som kan stryka med, om du spelar dina kort fel. Antagligen är möjligheten att överleva och rädda ditt eget skin något som kommer dinglas framför ögenon på de som spelade originalspelet till döds så att de skulle ha så mycket uppdrag och achievements som möjligt, och kunna spara varje litet val man gjorde till nästa spel.
söndag 14 juni 2009
Starcraft (Ny serietidning på ingång)
Skapad av: Keith Giffen, Simon Furman och Federico Dallocchio
Starcraft 2 närmar sig med steg som absolut inte kan kallas stormsteg. Ganska högljudda, kanske, men inte allt för snabba eller stora. Så vi som väntar , vare sig vi väntar på specialkartor, professionellt onlinespel, och det jag vill ha, mer information om berättelsen och huvudkaraktärerna, blir tvungna att nöja oss med de små bitar som delas ut av Blizzard och dess medarbetare. Bland dessa kan räknas avslöjanden av nya enheter eller krafter, forumposter och sidoberättelser i formen av böcker och serietidningar, som den jag nyss läst.
Tidningen med det lite oinspirerade namnet Starcraft (inget annat), berättar om en lite annorlunda grupp kallad War Pigs, med före-detta kriminella som utför smutsuppdrag åt The Confederacy vid början av det första kriget i originalspelet, och för att kunna hamna i god dager med de nya ledarna efter en revolution måste utföra ett sista uppdrag. Nämligen att mörda Jim Raynor, den hjälte som Starcraft 2 ska fokusera på.
Förutom ett smärre antal missar (som jag snart ska beskriva) är varje teckning helt rätt. Snygga, häftiga, och mycket bra utförda, även om det var lite dåligt med sidor att se dem på (tidningen kändes väldigt kort.) De Zerg som visades verkade dock inte så värst skrämmande som de brukar vara, mindre potenta som fiender och dödliga motståndare och mer smärre hinder som ritades för att de måste vara där, men inte mer. En grupp soldater som visades upp använde utrustning som inte verkade passa in i den grafiska stilen människorna har på sin teknologi i Starcraft-universumet, men då de är en grupp som inte egentligen passar in i de vanliga historierna kan detta accepteras.
Storyn är ok, även om den lider av Första-Avsnittet-Syndrom. Många personer ska introduceras, universumet ska visas upp och motivation och bakgrund måste läggas på bordet innan någonting egentligen kan hända. Vi ser små glimtar av personlighetsdrag bland varje karaktär som inte får tid att utvecklas, och i endast ett enda fall suktar man efter mer (en armeledare med storhetsvansinne, VEM hade trott det?). Att War Pigs ens bryr sig om att acceptera det erbjudande som sätter igång serien är lite otroligt med tanke på hur de behandlats tidigare, men kanske har de mer i bakfickan än man tror?
Jag vill läsa nästa tidning innan jag bildar mig en ordentlig uppfattning, men än så länge kan detta vara en serie jag gärna börjar läsa reguljärt , trots dess skavanker. Mer om detta när blaskan väl ligger i mina händer.
Starcraft 2 närmar sig med steg som absolut inte kan kallas stormsteg. Ganska högljudda, kanske, men inte allt för snabba eller stora. Så vi som väntar , vare sig vi väntar på specialkartor, professionellt onlinespel, och det jag vill ha, mer information om berättelsen och huvudkaraktärerna, blir tvungna att nöja oss med de små bitar som delas ut av Blizzard och dess medarbetare. Bland dessa kan räknas avslöjanden av nya enheter eller krafter, forumposter och sidoberättelser i formen av böcker och serietidningar, som den jag nyss läst.
Tidningen med det lite oinspirerade namnet Starcraft (inget annat), berättar om en lite annorlunda grupp kallad War Pigs, med före-detta kriminella som utför smutsuppdrag åt The Confederacy vid början av det första kriget i originalspelet, och för att kunna hamna i god dager med de nya ledarna efter en revolution måste utföra ett sista uppdrag. Nämligen att mörda Jim Raynor, den hjälte som Starcraft 2 ska fokusera på.
Förutom ett smärre antal missar (som jag snart ska beskriva) är varje teckning helt rätt. Snygga, häftiga, och mycket bra utförda, även om det var lite dåligt med sidor att se dem på (tidningen kändes väldigt kort.) De Zerg som visades verkade dock inte så värst skrämmande som de brukar vara, mindre potenta som fiender och dödliga motståndare och mer smärre hinder som ritades för att de måste vara där, men inte mer. En grupp soldater som visades upp använde utrustning som inte verkade passa in i den grafiska stilen människorna har på sin teknologi i Starcraft-universumet, men då de är en grupp som inte egentligen passar in i de vanliga historierna kan detta accepteras.
Storyn är ok, även om den lider av Första-Avsnittet-Syndrom. Många personer ska introduceras, universumet ska visas upp och motivation och bakgrund måste läggas på bordet innan någonting egentligen kan hända. Vi ser små glimtar av personlighetsdrag bland varje karaktär som inte får tid att utvecklas, och i endast ett enda fall suktar man efter mer (en armeledare med storhetsvansinne, VEM hade trott det?). Att War Pigs ens bryr sig om att acceptera det erbjudande som sätter igång serien är lite otroligt med tanke på hur de behandlats tidigare, men kanske har de mer i bakfickan än man tror?
Jag vill läsa nästa tidning innan jag bildar mig en ordentlig uppfattning, men än så länge kan detta vara en serie jag gärna börjar läsa reguljärt , trots dess skavanker. Mer om detta när blaskan väl ligger i mina händer.
Red Faction Guerilla (Xbox 360)
Som en av de som spelade de tidigare Red Faction-spelen, och de flesta av Volitions andra verk , hade spelet en hel del att leva upp till (Ja, tvåan var inte det mest banbrytande spelet i serien, men det var någorlunda kul åtminstone.) Att spränga allt du såg i ettan var fantastiskt, och även om det bara är byggnader som får demoleras i den nya versionen verkar det finnas en hel del annat att bjuda på , såsom spännande vapen och ett GTA/Saints Row-liknande spelkoncept.
Nå, kanske lite väl mycket så. Även om de flesta bilarna är rätt så egna och vackra, känns det aldrig något vidare att köra dem, speciellt de långa färder som ibland krävs. Samlandet av salvage istället för pengar är oftast rätt så tråkigt, och uppgraderingssystemet är ganska obalanserat, med oftast knappt märkbara skillnader mellan förstärkt och förändrad utrustning. Sidouppdragen luktar Saints Row 1 och 2 lång väg, och känns mer som utfyllnad mellan huvuduppdragen än riktigt roliga historier som utspelas mellan varven. Storyn runt övertagandet av Mars av en liten grupp med mycket eldkraft känns direkt igen, och trots att tidigare spel belönat och bannat dig i lika mån för dödande av civila händer detta alldeles för lätt, även när du inte är ute efter detta, hur roligt det än må vara att slänga en bomb som fastnar i håret på dem medan de springer omkring viftande och skriande...
Däri ligger spelets starka sidor. De små detaljer som ligger utspridda överallt i varje nisch och hörna. Varje byggnad ser någotsånär annorlunda ut på något sätt, förutom ett visst fåtal som realistiskt sett BORDE se ut så (gastankar, vaktbyggnader, förvaringsboxar.) Vapen, bilar, miljö och karaktärer ser vackra och detaljerade ut, och musiken som spelar när du beundrar dem är varierad och häftig. Varje område förändras permanent när du gör vissa saker, och känslan av den förändringen är konstant. Huvuduppdragen har mycket arbete lagda på sig, och även om extrauppdragen är tråkiga piffas de upp av att spelskaparna lät nästan varje röstskådespelare berätta sin version av varje uppdrag, så om du skulle misslyckas byts uppdragsgivaren ut till någon annan i motståndsrörelsen du jobbar för, och du kan njuta av en ny nyans av samma jobb.
Rösterna i spelet, som brukar vara det första jag klagar på, är alla riktigt duktigt utförda, och varje ljud passar in perfekt. Den redan nämnda musiken är bra, men här missas ett av de vanligare ganska normala segmenten i GTA-kloner, nämligen radio. Visst finns nyheter som spelas upp av den korrupta regimen som styr Mars, men deras uttalanden spelas bara upp vid vissa fasta punkter , aldrig över radio eller tillgänglig meny, ofta störd av närliggande ljud. När du väl hör dessa är de väldigt spännande och fulla av detaljer, och du önskar att du inte missade så många av dem mellan dina språng av konstant virrande mellan äventyr och explosioner.
Saker och ting går i bitar, och det kan vara riktigt kul, men även lite frustrerande i vissa utmaningar, att se hur man bäst kan spränga något och se det kollapsa med mer eller mindre eldkraft än som behövs. Enligt de som är insatta ska varje byggnad som skadas kalkylera fysiken gällande ifall och hur den ska kollapsa, men ibland verkar det lite otroligt att så totalt söndersprängda saker fortfarande kan stå upp. Mätare visar en ungefärlig hälsa på dina icke-levande mål, och ibland verkar det som om detta nummer är mer viktigt än vad du själv tycker är rimligt för om något borde stå upp eller inte. Det är lätt att felbedöma hur en byggnad faller ihop, och det händer allt för ofta att detta kan bli din banneman. Speciellt såsom AIn så lätt kan ta ner din hälsa med alltför välsiktade skott med allt för kraftfulla vapen.
De klagomål jag listat till trots kan jag inte hitta något direkt fel med flerspelarläget än så länge. Matcherna är snabba, vapnen är precis som de ska vara , och sprängningar och uppbyggande är ett fulländat projekt som gör varje spelomgång till en glädje. Du kan använda backpacks, en uppgradering som kan låta dig springa genom väggar eller flyga, bland annat, som för tankarna till Starsiege: Tribes , ett gammalt spel som samlat många gamla fans till sig och det med rätta.
När jag testade demo-versionen av både single- och multi-player var det konstigt nog multi som drog in mig mer. Även i en så mycket mindre produkt var det helt enkelt mycket roligare att spela mot andra än att ta del av det uppdrag som fanns till buds i flerspelarlägets ensamspelande broder, och det visade sig hålla även i den fulländade produkten. I en tid när många spel lägger till online-spel som en eftertanke istället för en huvudkomponent i spelupplevelsen är detta en frisk fläkt, och gör betyget mycket högre än det annars hade varit.
Positivt/Negativt: Vackert/Långtråkigt, Online/Singleplayer(ibland), Musiken/Avsaknaden av radio, Sprängandet/Välsiktande fiender
Betyg: 9 av 10.
Nå, kanske lite väl mycket så. Även om de flesta bilarna är rätt så egna och vackra, känns det aldrig något vidare att köra dem, speciellt de långa färder som ibland krävs. Samlandet av salvage istället för pengar är oftast rätt så tråkigt, och uppgraderingssystemet är ganska obalanserat, med oftast knappt märkbara skillnader mellan förstärkt och förändrad utrustning. Sidouppdragen luktar Saints Row 1 och 2 lång väg, och känns mer som utfyllnad mellan huvuduppdragen än riktigt roliga historier som utspelas mellan varven. Storyn runt övertagandet av Mars av en liten grupp med mycket eldkraft känns direkt igen, och trots att tidigare spel belönat och bannat dig i lika mån för dödande av civila händer detta alldeles för lätt, även när du inte är ute efter detta, hur roligt det än må vara att slänga en bomb som fastnar i håret på dem medan de springer omkring viftande och skriande...
Däri ligger spelets starka sidor. De små detaljer som ligger utspridda överallt i varje nisch och hörna. Varje byggnad ser någotsånär annorlunda ut på något sätt, förutom ett visst fåtal som realistiskt sett BORDE se ut så (gastankar, vaktbyggnader, förvaringsboxar.) Vapen, bilar, miljö och karaktärer ser vackra och detaljerade ut, och musiken som spelar när du beundrar dem är varierad och häftig. Varje område förändras permanent när du gör vissa saker, och känslan av den förändringen är konstant. Huvuduppdragen har mycket arbete lagda på sig, och även om extrauppdragen är tråkiga piffas de upp av att spelskaparna lät nästan varje röstskådespelare berätta sin version av varje uppdrag, så om du skulle misslyckas byts uppdragsgivaren ut till någon annan i motståndsrörelsen du jobbar för, och du kan njuta av en ny nyans av samma jobb.
Rösterna i spelet, som brukar vara det första jag klagar på, är alla riktigt duktigt utförda, och varje ljud passar in perfekt. Den redan nämnda musiken är bra, men här missas ett av de vanligare ganska normala segmenten i GTA-kloner, nämligen radio. Visst finns nyheter som spelas upp av den korrupta regimen som styr Mars, men deras uttalanden spelas bara upp vid vissa fasta punkter , aldrig över radio eller tillgänglig meny, ofta störd av närliggande ljud. När du väl hör dessa är de väldigt spännande och fulla av detaljer, och du önskar att du inte missade så många av dem mellan dina språng av konstant virrande mellan äventyr och explosioner.
Saker och ting går i bitar, och det kan vara riktigt kul, men även lite frustrerande i vissa utmaningar, att se hur man bäst kan spränga något och se det kollapsa med mer eller mindre eldkraft än som behövs. Enligt de som är insatta ska varje byggnad som skadas kalkylera fysiken gällande ifall och hur den ska kollapsa, men ibland verkar det lite otroligt att så totalt söndersprängda saker fortfarande kan stå upp. Mätare visar en ungefärlig hälsa på dina icke-levande mål, och ibland verkar det som om detta nummer är mer viktigt än vad du själv tycker är rimligt för om något borde stå upp eller inte. Det är lätt att felbedöma hur en byggnad faller ihop, och det händer allt för ofta att detta kan bli din banneman. Speciellt såsom AIn så lätt kan ta ner din hälsa med alltför välsiktade skott med allt för kraftfulla vapen.
De klagomål jag listat till trots kan jag inte hitta något direkt fel med flerspelarläget än så länge. Matcherna är snabba, vapnen är precis som de ska vara , och sprängningar och uppbyggande är ett fulländat projekt som gör varje spelomgång till en glädje. Du kan använda backpacks, en uppgradering som kan låta dig springa genom väggar eller flyga, bland annat, som för tankarna till Starsiege: Tribes , ett gammalt spel som samlat många gamla fans till sig och det med rätta.
När jag testade demo-versionen av både single- och multi-player var det konstigt nog multi som drog in mig mer. Även i en så mycket mindre produkt var det helt enkelt mycket roligare att spela mot andra än att ta del av det uppdrag som fanns till buds i flerspelarlägets ensamspelande broder, och det visade sig hålla även i den fulländade produkten. I en tid när många spel lägger till online-spel som en eftertanke istället för en huvudkomponent i spelupplevelsen är detta en frisk fläkt, och gör betyget mycket högre än det annars hade varit.
Positivt/Negativt: Vackert/Långtråkigt, Online/Singleplayer(ibland), Musiken/Avsaknaden av radio, Sprängandet/Välsiktande fiender
Betyg: 9 av 10.
Spelhörnan öppnas
Vi börjar med det viktigaste: Vad ska bloggen handla om? Tja, just nu kan jag säga att den antagligen kommer handla om allting spelrelaterat som betyder något för mig. Vare sig det är recensioner, nyheter om spel jag ser fram emot, eller tankar och genomgångar av spelhistorien som jag upplevt den, kommer varje skrivet ord vara något jag själv tycker är intressant.
Men, kanske ni frågar er, varför inte diversifiera och skriva nyheter om saker som verkar stora, som vi tycker är viktiga för oss? Tja, visst, ibland kan det kanske hända att något sådant smyger sig in här. Dock måste jag påpeka att jag har väldigt mycket att göra förutom bloggen (bevisat av att jag tagit mig så lång tid sedan jag skapade den till mitt första inlägg.) Jag har helt enkelt inte tiden eller intresset just nu att göra denna skrift till något annat än det den är, åtminstone just nu. Samt att jag hoppas att det jag gillar är något ni skulle vilja ta del av med, och höja gemenskapen bland mina läsare och mig själv.
Jag vet att Janson på Berget redan har en del av sin blogg dedicerad till spel kallad Spelhörnan, och hoppas han ursäktar att huvudnamnet på denna skrift är densamma. Kompensera honom gärna, kära läsare, genom att ta en titt på hans sida när ni har tid.
Jag hoppas att se ett stort antal av er läsare strömma in i framtiden. Kommentera gärna, och var så goda. Mer är på väg.
Men, kanske ni frågar er, varför inte diversifiera och skriva nyheter om saker som verkar stora, som vi tycker är viktiga för oss? Tja, visst, ibland kan det kanske hända att något sådant smyger sig in här. Dock måste jag påpeka att jag har väldigt mycket att göra förutom bloggen (bevisat av att jag tagit mig så lång tid sedan jag skapade den till mitt första inlägg.) Jag har helt enkelt inte tiden eller intresset just nu att göra denna skrift till något annat än det den är, åtminstone just nu. Samt att jag hoppas att det jag gillar är något ni skulle vilja ta del av med, och höja gemenskapen bland mina läsare och mig själv.
Jag vet att Janson på Berget redan har en del av sin blogg dedicerad till spel kallad Spelhörnan, och hoppas han ursäktar att huvudnamnet på denna skrift är densamma. Kompensera honom gärna, kära läsare, genom att ta en titt på hans sida när ni har tid.
Jag hoppas att se ett stort antal av er läsare strömma in i framtiden. Kommentera gärna, och var så goda. Mer är på väg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)