onsdag 26 augusti 2009
Tyvärr
Pinnacle Station suger. Så är det bara. Inte värt 400 MS points, inte egentligen värt din tid om du inte verkligen vill testa din stridsförmåga. Belöningarna var rätt veka, spelet var allt för skriptat, och alla nya karaktärer var tråkiga och endimensionella.
tisdag 25 augusti 2009
Smyg Mass Effect DLC
Det rapporteras nu att det nya, knappt talade om, DLC som skulle släppas till Mass Effect redan har släppts. Jag har ännu inte hunnit verifiera om det finns i Sverige, men det har talats om att det släpptes tidigare här för någon halv dag sedan på grund av ett misstag, så det är mycket möjligt att det är en internationell release.
torsdag 20 augusti 2009
Siege of Spinner Cay : Tales of Monkey Island episode 2
Har nu spelat klart episode 2, helt utan guide (var tvungen att använda guide vissa gånger i förra avsnittet, antagligen mest eftersom jag ville uppleva allting fortare) Med lite klurighet kommer man långt, och nu kan jag recensera avsnittet som följer:
Avsnittet inleds med en kort introduktion, ifall du av någon anledning missat första delen i serien. Funkar fint, och låter oss slippa en massa extrasnack som i Sam and Max. Nya röster och skådisar nästan överallt (kul att slippa höra och möta samma gamla stjärnor om igen). Introduktionen till avsnittet där du möter den person som inte syntes i bild i slutet på förra, var ganska.. normal. Ganska hårt skriptat, må tyckas, men inte allt för dålig.
Återigen med 3-parts satsen. Varför ska vi alltid behöva hitta 3 saker för att komma vidare? Sam and Max, Strongbad, och nu Monkey Island.. alla lider av samma tråkiga formel. Denna gång är det 3 magiska artefakter.. suck.
Omgivningarna är UNDERBARA.. förutom när de inte är det. Vi tvingas springa genom jungel igen, och man undrar varför de inte bara lät oss använda en karta för att snabbt och enkelt nå vissa ställen när man väl hittat dem... men om jag får gissa är det så att inte vissa skript ska startas på fel sätt. Kul är dock att inte behöva återbesöka första delens kartor, som vi tvingades i tidigare TellTale spel. Det verkar läggas mer pengar på mer varierat innehåll denna gång, och det tackar vi för.
Det finns små fina nickar till gamla goda spel i den tidigare serien (Guybrush visslar Largo Lagrande låten, du måste ge LeChuck verb-kommandon för att lösa ett problem), och dessa är alla väldigt roliga eller hjärtevärmande. Inte speciellt viktiga för spelkänslan, men väl för nostalgikerna och de som oroar sig för att skaparna inte vet vad de pysslar med.
Fortfarande syns problemen med det allt för uppenbara i berättelsen, fast ibland lyckas faktiskt små överraskningar smyga sig in. Dock inte precis lika intressanta och roliga som i första avsnittet. Själva snacket folket emellan är av mycket bra kvalitet, oftast, även om en del stavfel och missar har smugit sig in.
Totalt sett skulle jag sätta betyget bara smått lägre än för förra avsnittet, men inte med mycket. Och då endast därför att det ännu inte kommit allt för många överraskningar än så länge. Samt att "huvud-ondingen" känns lite väl lätt att besegra, till slut.
Prova det, för all del. Jag kan inte vänta till nästa månad, trots en del felsteg.
Avsnittet inleds med en kort introduktion, ifall du av någon anledning missat första delen i serien. Funkar fint, och låter oss slippa en massa extrasnack som i Sam and Max. Nya röster och skådisar nästan överallt (kul att slippa höra och möta samma gamla stjärnor om igen). Introduktionen till avsnittet där du möter den person som inte syntes i bild i slutet på förra, var ganska.. normal. Ganska hårt skriptat, må tyckas, men inte allt för dålig.
Återigen med 3-parts satsen. Varför ska vi alltid behöva hitta 3 saker för att komma vidare? Sam and Max, Strongbad, och nu Monkey Island.. alla lider av samma tråkiga formel. Denna gång är det 3 magiska artefakter.. suck.
Omgivningarna är UNDERBARA.. förutom när de inte är det. Vi tvingas springa genom jungel igen, och man undrar varför de inte bara lät oss använda en karta för att snabbt och enkelt nå vissa ställen när man väl hittat dem... men om jag får gissa är det så att inte vissa skript ska startas på fel sätt. Kul är dock att inte behöva återbesöka första delens kartor, som vi tvingades i tidigare TellTale spel. Det verkar läggas mer pengar på mer varierat innehåll denna gång, och det tackar vi för.
Det finns små fina nickar till gamla goda spel i den tidigare serien (Guybrush visslar Largo Lagrande låten, du måste ge LeChuck verb-kommandon för att lösa ett problem), och dessa är alla väldigt roliga eller hjärtevärmande. Inte speciellt viktiga för spelkänslan, men väl för nostalgikerna och de som oroar sig för att skaparna inte vet vad de pysslar med.
Fortfarande syns problemen med det allt för uppenbara i berättelsen, fast ibland lyckas faktiskt små överraskningar smyga sig in. Dock inte precis lika intressanta och roliga som i första avsnittet. Själva snacket folket emellan är av mycket bra kvalitet, oftast, även om en del stavfel och missar har smugit sig in.
Totalt sett skulle jag sätta betyget bara smått lägre än för förra avsnittet, men inte med mycket. Och då endast därför att det ännu inte kommit allt för många överraskningar än så länge. Samt att "huvud-ondingen" känns lite väl lätt att besegra, till slut.
Prova det, för all del. Jag kan inte vänta till nästa månad, trots en del felsteg.
Etiketter:
Siege of Spinner Cay,
Tales of Monkey Island
måndag 17 augusti 2009
Starcraft 2s singelkampanj testad
Oj oj oj. Precis när jag svamlar om nyhetstorka dimper detta ner. 1up, en av mina favoritsidor, har haft chansen att spela genom ungefär sex olika enspelarbanor i Terrans kampanj i Starcraft 2. Och visst, det börjar arta sig.
http://www.1up.com/do/previewPage?cId=3175600
Animationerna är jobbigt svaga, lite mer röstskådespel vore fint, och ingen musik fanns med bland testvideorna .. men intressant lär det bli om bilderna berättar sitt språk. Och .. kan det vara så att det verkligen är Jim Raynors "riktiga" röst som hörs ett kort tag där? Röstskådisen blev som sagt återanställd, men jag trodde inte de redan hade inspelad dialog på g...
http://www.1up.com/do/previewPage?cId=3175600
Animationerna är jobbigt svaga, lite mer röstskådespel vore fint, och ingen musik fanns med bland testvideorna .. men intressant lär det bli om bilderna berättar sitt språk. Och .. kan det vara så att det verkligen är Jim Raynors "riktiga" röst som hörs ett kort tag där? Röstskådisen blev som sagt återanställd, men jag trodde inte de redan hade inspelad dialog på g...
söndag 16 augusti 2009
Total Nyhetstorka
Lite DLCsnack om Dragon Age, Bethesda säger att de inte har några planer på ett femte Elder Scrolls spel, Command and Conquer 4...småsaker eller saker som inte egentligen är direkta nyheter. (visst, om man älskar C&C serien så.. men jag slutade officielt bry mig efter 3an, Generals var underbart i multi men det gjorde mig inte extatisk precis när det snackades uppföljare).
Så vad ska man göra? Jag får helt enkelt tipsa om gamla spel som kanske skulle intressera er läsare, om ni nu finns (Inga kommentarer? ARGH!)
Mechwarrior 4: Mercenaries. (Ett spel där du styr massiva gående robotar) Jag har nämnt det tidigare, även om jag inte fått något svar på när gratisversionen exakt ska komma. Men nu ska jag berätta just varför det är så underbart. Glöm originalet Mechwarrior 4 Vengeance.. det lyckas irritera och störa dig med dess lågmälda och överspelade mellansekvenser och halvtråkig story. Dess direkta uppföljare , Black Knight, var mer intressant, men tyvärr var det för nära kopplat till katastrofstoryn i Vengeance. Mercenaries däremot sätter dig i förarstolen på ett nytt företag som gör profit på striderna som pågår i Mechwarrior-universumet, och lyckas engagera dig på ett helt nytt sätt. Dom har inte bara lyckats skaffa någorlunda röstskådisar, de skippar de filmade mellansekvenserna helt. Inte bara det, de lägger in ny spelmekanik, låter dig flyga runt till nästan varje cool planet i galaxen, och slänger in fler och mer intressanta vapen och mechs. De gör små roliga tricks såsom att låta dig spela samma bana flera gånger.. men varje gång du kör den ändras något som höjer ribban rejält, och sista försöket slänger de en så total överraskning i ditt ansikte att du undrar varför inte någon av de tidigare spelen använde den metoden. Eftersom det är någorlunda fritt fram att välja just vilka banor du vill köra (vissa måste du), om så bara för att ha pengar nog att klara dig senare, så blir spelet mycket mer spännande att utforska. Mer och bättre av nästan allt, utom det dåliga, helt enkelt.
Freespace 2. (Ett av de sista riktigt bra rymdstrids-simspelen) Gammalt som gatan, men det har fått nytt liv genom moddar som fortfarande utvecklas idag. Spelet har släppts gratis, sedan blivit släppt som betalversion igen, och jag är inte ens säker på hur saker och ting ser ut nu (eftersom jag redan äger min egna kopia sedan ett tag tillbaka). Nya banor, nya kampanjer, totalkonversioner kopplade till Battlestar Galactica , Babylon 5, och mycket mer är på gång. Och originalspelet är en oförglömlig berg-och-dalbana av spänning och action.
Tropico=Vem vill inte spela som Fidel Castro? Du får kontrollen över en karibisk ö, och beroende på vilket scenario du väljer eller liknande startegenskaper, får du styra din ö antingen som en demokratiskt framvald president eller hårdför diktator av vilken sort du nu vill vara. Det finns så många intressanta val du kan göra, som att vara så innerligt kyrklig som möjligt (bannlysa rom, inte tillåta aborter/preventivmedel, utrota kättare), eller smussla undan pengar till dina bankkonton i Schweiz och agera diplomatiskt mot både USA och Ryssland (allting verkar konstant utspela sig under kalla kriget.) Spelet kostar väldigt lite och finns på Steam.
Europa Universalis 3. (Historisk strategi) 2an var helt ok, och till och med lite bättre i mina ögon, men inga andra spel låter dig välja nära nog varje nation under hela världens historia från och med 1399 , fram till några hundra år senare.. med totalt exakt samma historiska egenskaper och kontrollerade landmassor som de skulle ha vid varje exakt tidpunkt! Spelet kräver en hel del mixtrande med inställningar och regeringsbeslut, men inget spel klår detta när det gäller realism.
Så vad ska man göra? Jag får helt enkelt tipsa om gamla spel som kanske skulle intressera er läsare, om ni nu finns (Inga kommentarer? ARGH!)
Mechwarrior 4: Mercenaries. (Ett spel där du styr massiva gående robotar) Jag har nämnt det tidigare, även om jag inte fått något svar på när gratisversionen exakt ska komma. Men nu ska jag berätta just varför det är så underbart. Glöm originalet Mechwarrior 4 Vengeance.. det lyckas irritera och störa dig med dess lågmälda och överspelade mellansekvenser och halvtråkig story. Dess direkta uppföljare , Black Knight, var mer intressant, men tyvärr var det för nära kopplat till katastrofstoryn i Vengeance. Mercenaries däremot sätter dig i förarstolen på ett nytt företag som gör profit på striderna som pågår i Mechwarrior-universumet, och lyckas engagera dig på ett helt nytt sätt. Dom har inte bara lyckats skaffa någorlunda röstskådisar, de skippar de filmade mellansekvenserna helt. Inte bara det, de lägger in ny spelmekanik, låter dig flyga runt till nästan varje cool planet i galaxen, och slänger in fler och mer intressanta vapen och mechs. De gör små roliga tricks såsom att låta dig spela samma bana flera gånger.. men varje gång du kör den ändras något som höjer ribban rejält, och sista försöket slänger de en så total överraskning i ditt ansikte att du undrar varför inte någon av de tidigare spelen använde den metoden. Eftersom det är någorlunda fritt fram att välja just vilka banor du vill köra (vissa måste du), om så bara för att ha pengar nog att klara dig senare, så blir spelet mycket mer spännande att utforska. Mer och bättre av nästan allt, utom det dåliga, helt enkelt.
Freespace 2. (Ett av de sista riktigt bra rymdstrids-simspelen) Gammalt som gatan, men det har fått nytt liv genom moddar som fortfarande utvecklas idag. Spelet har släppts gratis, sedan blivit släppt som betalversion igen, och jag är inte ens säker på hur saker och ting ser ut nu (eftersom jag redan äger min egna kopia sedan ett tag tillbaka). Nya banor, nya kampanjer, totalkonversioner kopplade till Battlestar Galactica , Babylon 5, och mycket mer är på gång. Och originalspelet är en oförglömlig berg-och-dalbana av spänning och action.
Tropico=Vem vill inte spela som Fidel Castro? Du får kontrollen över en karibisk ö, och beroende på vilket scenario du väljer eller liknande startegenskaper, får du styra din ö antingen som en demokratiskt framvald president eller hårdför diktator av vilken sort du nu vill vara. Det finns så många intressanta val du kan göra, som att vara så innerligt kyrklig som möjligt (bannlysa rom, inte tillåta aborter/preventivmedel, utrota kättare), eller smussla undan pengar till dina bankkonton i Schweiz och agera diplomatiskt mot både USA och Ryssland (allting verkar konstant utspela sig under kalla kriget.) Spelet kostar väldigt lite och finns på Steam.
Europa Universalis 3. (Historisk strategi) 2an var helt ok, och till och med lite bättre i mina ögon, men inga andra spel låter dig välja nära nog varje nation under hela världens historia från och med 1399 , fram till några hundra år senare.. med totalt exakt samma historiska egenskaper och kontrollerade landmassor som de skulle ha vid varje exakt tidpunkt! Spelet kräver en hel del mixtrande med inställningar och regeringsbeslut, men inget spel klår detta när det gäller realism.
söndag 9 augusti 2009
Försening efter försening
Dragon Age, Starcraft 2, Arkham Asylum till PC... alla har de gemensamt att de kommer försenas. I Arkham's fall i bara 2 veckor, eftersom de ville mixtra och polera grafiken lite. I Dragon Age's fall för att.. tja, det har dom inte sagt. Men man gissar att de dras med de vanliga buggarna som slår till när Bioware får för sig att göra spel (Underbara spel, såklart, men alltid buggiga vid release). Starcraft 2 verkar ha klarat sig ganska bra i sig, men Battle.Net och dess nya version är fortfarande allt för svaga, enligt Blizzard. Och vem hade egentligen inte trott att Starcraft 2 skulle släppas senare?
http://www.joystiq.com/2009/08/07/gamefly-listing-indicates-dragon-age-origins-delay/
http://www.bluesnews.com/cgi-bin/board.pl?action=viewstory&threadid=100793
http://www.shacknews.com/onearticle.x/59856
http://www.joystiq.com/2009/08/07/gamefly-listing-indicates-dragon-age-origins-delay/
http://www.bluesnews.com/cgi-bin/board.pl?action=viewstory&threadid=100793
http://www.shacknews.com/onearticle.x/59856
Etiketter:
Arkham Asylum,
Dragon Age,
Starcraft 2
onsdag 5 augusti 2009
Point Lookout Vs Mothership Zeta
Här har vi två DLC till Fallout 3 som är ganska lika, men samtidigt så annorlunda.
Både lägger till ungefär samma antal nya fiender och vapen (Zeta några få mer). Båda använder färre äldre texturer, och mer nytt material (ganska mycket mer i Zeta, faktiskt). Och båda kostar precis lika mycket.
Men jag gillar Point Lookout bättre. Det kändes fräscht att vandra runt träsklandskapet, träffa nya karaktärer och utföra små sidouppdrag. Visst, vapnen var inte speciellt intressanta, men hade ändå en originell känsla över sig. Och friheten var oslagbar, mätt med tidigare DLC's mått.
Zeta har många snygga texturer, kanske lite mer än din dator klarar av ibland. Zeta har coola specialeffekter, mer skattegömmor, och..... en totalt VÄRDELÖS handling. Rymdvarelser som snor åt sig folk , säger du? Experimenterar på dem, jasså? Jag förstår att det ska vara lika retro som det 50-tal och tidigare som inspirerar Fallout 3, men klichéerna avlöser varandra stup i kvarten. Inte en enda karaktär med en gnutta riktig personlighet finns att hitta bland de praktiska kloner av filmkaraktärer du får möta. Den lilla ungen som är käck och kryper omkring i ventilationen, samurajen, cowboyen som förlorat sin familj..och den skraja soldaten som har teorier om varför rymdisarna gör som de gör.
Point Lookout var inte lika stort som Zeta, egentligen, men bara för att Zeta har många längre korridorer. PL's frigående gav dig även chansen att leta runt efter hemliga små fynd lite varstans , och även om det ligger saker i hörnorna i Zeta är det också allt.
Om jag skulle försöka sätta fingret på vad som stör mig med Zeta och drar mig till PL, är att Zeta helt enkelt inte egentligen är ett rollspel. Det är en shooter med små meningslösa extraaspekter (vapen och rustning som tar stryk, etc). Det är i praktiken en kopia av Operation Anchorage's koncept, och det anses fortfarande vara den svagaste länken i F3's DLC-historia. Men nu har denna ruttna sistaplats intagits av Zeta, och det är tråkigt att den sista , åtminstone än så länge, DLC som Bethesda ska släppa faktiskt var så här dålig.
Point Lookout däremot kan vara värt pengarna, om så bara för att ha en frigående jämförelse mellan träsk och öken.
Både lägger till ungefär samma antal nya fiender och vapen (Zeta några få mer). Båda använder färre äldre texturer, och mer nytt material (ganska mycket mer i Zeta, faktiskt). Och båda kostar precis lika mycket.
Men jag gillar Point Lookout bättre. Det kändes fräscht att vandra runt träsklandskapet, träffa nya karaktärer och utföra små sidouppdrag. Visst, vapnen var inte speciellt intressanta, men hade ändå en originell känsla över sig. Och friheten var oslagbar, mätt med tidigare DLC's mått.
Zeta har många snygga texturer, kanske lite mer än din dator klarar av ibland. Zeta har coola specialeffekter, mer skattegömmor, och..... en totalt VÄRDELÖS handling. Rymdvarelser som snor åt sig folk , säger du? Experimenterar på dem, jasså? Jag förstår att det ska vara lika retro som det 50-tal och tidigare som inspirerar Fallout 3, men klichéerna avlöser varandra stup i kvarten. Inte en enda karaktär med en gnutta riktig personlighet finns att hitta bland de praktiska kloner av filmkaraktärer du får möta. Den lilla ungen som är käck och kryper omkring i ventilationen, samurajen, cowboyen som förlorat sin familj..och den skraja soldaten som har teorier om varför rymdisarna gör som de gör.
Point Lookout var inte lika stort som Zeta, egentligen, men bara för att Zeta har många längre korridorer. PL's frigående gav dig även chansen att leta runt efter hemliga små fynd lite varstans , och även om det ligger saker i hörnorna i Zeta är det också allt.
Om jag skulle försöka sätta fingret på vad som stör mig med Zeta och drar mig till PL, är att Zeta helt enkelt inte egentligen är ett rollspel. Det är en shooter med små meningslösa extraaspekter (vapen och rustning som tar stryk, etc). Det är i praktiken en kopia av Operation Anchorage's koncept, och det anses fortfarande vara den svagaste länken i F3's DLC-historia. Men nu har denna ruttna sistaplats intagits av Zeta, och det är tråkigt att den sista , åtminstone än så länge, DLC som Bethesda ska släppa faktiskt var så här dålig.
Point Lookout däremot kan vara värt pengarna, om så bara för att ha en frigående jämförelse mellan träsk och öken.
Etiketter:
Fallout 3,
Mothership Zeta,
Point Lookout
måndag 3 augusti 2009
Lång väntan
Ledsen för den långa väntan sedan den senaste uppdatering.. en plötslig influensa-attack samt total nyhetstorka slog plötsligt in ungefär samtidigt, vilket lämnade mig väldigt svag och ointresserad av nyheter i allmänhet.
Det lilla jag än så länge har att komma med är inte en nyhet, mer av en release: Mothership Zeta, det kanske sista DLCt till Fallout 3, är nu släppt. Nästa uppdatering blir en kort recension av det och Point Lookout, om inte annat kommer ivägen.
All DLC går att skaffa antingen via Xbox Live eller Games for Windows Live, beroende på om du kör Xbox eller PC-versionen.
Det lilla jag än så länge har att komma med är inte en nyhet, mer av en release: Mothership Zeta, det kanske sista DLCt till Fallout 3, är nu släppt. Nästa uppdatering blir en kort recension av det och Point Lookout, om inte annat kommer ivägen.
All DLC går att skaffa antingen via Xbox Live eller Games for Windows Live, beroende på om du kör Xbox eller PC-versionen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)