Red Faction Guerilla (Xbox 360)

Som en av de som spelade de tidigare Red Faction-spelen, och de flesta av Volitions andra verk , hade spelet en hel del att leva upp till (Ja, tvåan var inte det mest banbrytande spelet i serien, men det var någorlunda kul åtminstone.) Att spränga allt du såg i ettan var fantastiskt, och även om det bara är byggnader som får demoleras i den nya versionen verkar det finnas en hel del annat att bjuda på , såsom spännande vapen och ett GTA/Saints Row-liknande spelkoncept.

Nå, kanske lite väl mycket så. Även om de flesta bilarna är rätt så egna och vackra, känns det aldrig något vidare att köra dem, speciellt de långa färder som ibland krävs. Samlandet av salvage istället för pengar är oftast rätt så tråkigt, och uppgraderingssystemet är ganska obalanserat, med oftast knappt märkbara skillnader mellan förstärkt och förändrad utrustning. Sidouppdragen luktar Saints Row 1 och 2 lång väg, och känns mer som utfyllnad mellan huvuduppdragen än riktigt roliga historier som utspelas mellan varven. Storyn runt övertagandet av Mars av en liten grupp med mycket eldkraft känns direkt igen, och trots att tidigare spel belönat och bannat dig i lika mån för dödande av civila händer detta alldeles för lätt, även när du inte är ute efter detta, hur roligt det än må vara att slänga en bomb som fastnar i håret på dem medan de springer omkring viftande och skriande...

Däri ligger spelets starka sidor. De små detaljer som ligger utspridda överallt i varje nisch och hörna. Varje byggnad ser någotsånär annorlunda ut på något sätt, förutom ett visst fåtal som realistiskt sett BORDE se ut så (gastankar, vaktbyggnader, förvaringsboxar.) Vapen, bilar, miljö och karaktärer ser vackra och detaljerade ut, och musiken som spelar när du beundrar dem är varierad och häftig. Varje område förändras permanent när du gör vissa saker, och känslan av den förändringen är konstant. Huvuduppdragen har mycket arbete lagda på sig, och även om extrauppdragen är tråkiga piffas de upp av att spelskaparna lät nästan varje röstskådespelare berätta sin version av varje uppdrag, så om du skulle misslyckas byts uppdragsgivaren ut till någon annan i motståndsrörelsen du jobbar för, och du kan njuta av en ny nyans av samma jobb.

Rösterna i spelet, som brukar vara det första jag klagar på, är alla riktigt duktigt utförda, och varje ljud passar in perfekt. Den redan nämnda musiken är bra, men här missas ett av de vanligare ganska normala segmenten i GTA-kloner, nämligen radio. Visst finns nyheter som spelas upp av den korrupta regimen som styr Mars, men deras uttalanden spelas bara upp vid vissa fasta punkter , aldrig över radio eller tillgänglig meny, ofta störd av närliggande ljud. När du väl hör dessa är de väldigt spännande och fulla av detaljer, och du önskar att du inte missade så många av dem mellan dina språng av konstant virrande mellan äventyr och explosioner.

Saker och ting går i bitar, och det kan vara riktigt kul, men även lite frustrerande i vissa utmaningar, att se hur man bäst kan spränga något och se det kollapsa med mer eller mindre eldkraft än som behövs. Enligt de som är insatta ska varje byggnad som skadas kalkylera fysiken gällande ifall och hur den ska kollapsa, men ibland verkar det lite otroligt att så totalt söndersprängda saker fortfarande kan stå upp. Mätare visar en ungefärlig hälsa på dina icke-levande mål, och ibland verkar det som om detta nummer är mer viktigt än vad du själv tycker är rimligt för om något borde stå upp eller inte. Det är lätt att felbedöma hur en byggnad faller ihop, och det händer allt för ofta att detta kan bli din banneman. Speciellt såsom AIn så lätt kan ta ner din hälsa med alltför välsiktade skott med allt för kraftfulla vapen.

De klagomål jag listat till trots kan jag inte hitta något direkt fel med flerspelarläget än så länge. Matcherna är snabba, vapnen är precis som de ska vara , och sprängningar och uppbyggande är ett fulländat projekt som gör varje spelomgång till en glädje. Du kan använda backpacks, en uppgradering som kan låta dig springa genom väggar eller flyga, bland annat, som för tankarna till Starsiege: Tribes , ett gammalt spel som samlat många gamla fans till sig och det med rätta.




När jag testade demo-versionen av både single- och multi-player var det konstigt nog multi som drog in mig mer. Även i en så mycket mindre produkt var det helt enkelt mycket roligare att spela mot andra än att ta del av det uppdrag som fanns till buds i flerspelarlägets ensamspelande broder, och det visade sig hålla även i den fulländade produkten. I en tid när många spel lägger till online-spel som en eftertanke istället för en huvudkomponent i spelupplevelsen är detta en frisk fläkt, och gör betyget mycket högre än det annars hade varit.

Positivt/Negativt: Vackert/Långtråkigt, Online/Singleplayer(ibland), Musiken/Avsaknaden av radio, Sprängandet/Välsiktande fiender

Betyg: 9 av 10.