Har nu spelat klart episode 2, helt utan guide (var tvungen att använda guide vissa gånger i förra avsnittet, antagligen mest eftersom jag ville uppleva allting fortare) Med lite klurighet kommer man långt, och nu kan jag recensera avsnittet som följer:
Avsnittet inleds med en kort introduktion, ifall du av någon anledning missat första delen i serien. Funkar fint, och låter oss slippa en massa extrasnack som i Sam and Max. Nya röster och skådisar nästan överallt (kul att slippa höra och möta samma gamla stjärnor om igen). Introduktionen till avsnittet där du möter den person som inte syntes i bild i slutet på förra, var ganska.. normal. Ganska hårt skriptat, må tyckas, men inte allt för dålig.
Återigen med 3-parts satsen. Varför ska vi alltid behöva hitta 3 saker för att komma vidare? Sam and Max, Strongbad, och nu Monkey Island.. alla lider av samma tråkiga formel. Denna gång är det 3 magiska artefakter.. suck.
Omgivningarna är UNDERBARA.. förutom när de inte är det. Vi tvingas springa genom jungel igen, och man undrar varför de inte bara lät oss använda en karta för att snabbt och enkelt nå vissa ställen när man väl hittat dem... men om jag får gissa är det så att inte vissa skript ska startas på fel sätt. Kul är dock att inte behöva återbesöka första delens kartor, som vi tvingades i tidigare TellTale spel. Det verkar läggas mer pengar på mer varierat innehåll denna gång, och det tackar vi för.
Det finns små fina nickar till gamla goda spel i den tidigare serien (Guybrush visslar Largo Lagrande låten, du måste ge LeChuck verb-kommandon för att lösa ett problem), och dessa är alla väldigt roliga eller hjärtevärmande. Inte speciellt viktiga för spelkänslan, men väl för nostalgikerna och de som oroar sig för att skaparna inte vet vad de pysslar med.
Fortfarande syns problemen med det allt för uppenbara i berättelsen, fast ibland lyckas faktiskt små överraskningar smyga sig in. Dock inte precis lika intressanta och roliga som i första avsnittet. Själva snacket folket emellan är av mycket bra kvalitet, oftast, även om en del stavfel och missar har smugit sig in.
Totalt sett skulle jag sätta betyget bara smått lägre än för förra avsnittet, men inte med mycket. Och då endast därför att det ännu inte kommit allt för många överraskningar än så länge. Samt att "huvud-ondingen" känns lite väl lätt att besegra, till slut.
Prova det, för all del. Jag kan inte vänta till nästa månad, trots en del felsteg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar