Batman: Arkham Asylum recension

Sent som fasen, men nu har jag i alla fall fixat min PC , som varit halv-sjuk i flera månader nu.

Jag klarade nyss av Arkham Asylum, och ville dela med mig några av de punkter av kritik som fastnade i skallen på mig medan jag spelade igenom vad som anses vara den bästa Batman-historian i spelform någonsin.

Vissa skrivna moment var riktigt bra.. men de flesta var ganska veka. Antagligen ett resultat av att ha hyrt in Paul Dini, en man som är känd för bra serier.. men aldrig har tvingats skriva spelhistoria.. tja, någonsin. Atmosfären som låg runtomkring all denna dåliga text var dock riktigt bra. Förutom.. musiken. Den var inte direkt så bombastisk som jag ibland skulle vilja, den passade oftast in som lite lågmäld bakgrundsmusik, men inte direkt något som förhöjde stämningen så mycket som det skulle ha kunnat ha.

Striderna på PC är mycket mer jobbiga än de var på konsol, mestadels på grund av att vissa knappar inte var menade att fungera på det sätt de används i spelet. Oftast fungerar de bra, men ibland går saker fel på grund av att mittenknappen slirar eller liknande missar. Ibland kan det även vara lite jobbigt att få sin karaktär att röra sig i en bra takt, då det ibland verkar som om Batman själv vill bestämma hur bra han ska göra ifrån sig.

Grafiken är underbar, men ibland syns konsol-avgränsningen lite väl uppenbart, speciellt när det gäller mycket av de gräs och växter som ligger utspridda runt ön spelet utspelar sig på. En riktigt fin detalj, dock, är hur allteftersom spelet fortskrider skadas Batmans dräkt permanent, och med PhysX i PC-versionen är hans kape t ex RIKTIGT snygg, så förstörd som den är.

Röstskådespelet är bra, men ibland kommer det en del småkaraktärer som du stör dig på riktigt illa. Under spelets gång hittar du patient-intervjuer, som borde vara intressanta små ljudklipp som delar med sig av bakgrundshistoria.. men verkar mer som om de vore utförda spontant med lite påbackning av Dini, av typen "Tala om Killer Crocs mordmetoder, eller Jokerns allmänna attityd". Det hjälper inte att de försökte lägga till ett eko i bakgrunden av varje intervju. Jag antar att de ville göra upplevelsen mer autentisk, men återigen, det får dig snarare att tro att de spelar teater för mikrofonen än att någon verklig intervju tar plats.

Vad skulle det få för betyg? Svårt att säga. Mycket av spelet är faktiskt riktigt snyggt, mycket snyggare än många andra spel har lyckats med, trots alla mina listade problem. Det är sannerligen det bästa Batmanspelet.. men med tanke på hur dåliga de flesta sådana är betyder det inte så mycket. Runt 8 av tio blir mitt slutbetyg, eftersom spelet är så kort (men fullt av saker att göra)